Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap.
18:28-33.
28. Alltså* förde de Jesus
från Kaifas till pretorium;** men
det var tidigt på morgonen;***
och själva gingo de icke in i
pretorium, på det de icke måtte
varda befläckade,t utan (kunna)
äta påskalammet.tt
* Till v.
28-32 se Matt.
27:1-2,
Mark. 15: 1, Luk. 23:
1-2.
** Därmed menas den romerske
pro-kuratorns (överståthållarens)
ämbets-hus. Om detta se anm. till Matt. 27: 27.
*** i fjärde nattvakten (se anm. till
Matt. 14: 25) vid dagens inbrott. Att de
kunde komma så tidigt, bevisar, att
Pilatus redan var förberedd därpå. Det
gällde för fienderna att så fort som
möjligt få saken undangjord.
t Den jude, som gick in i en
hednings hus, blev därigenom enligt
judarnas uppfattning av Mose lag oren
(se Äpg. 10: 28).
tf Om de hade gått in i Pilatus’ hus
och således orenat sig, så hade de icke
utan en föregående rening kunnat
deltaga i påskhögtidens firande (se anm.
till kap. 11: 55). Men till en sådan
rening fanns nu ingen tid, då
högtidsdagens inbrott var så nära förestående. [–-]
{+—+} Av denna vers framgår för övrigt,
att judarna ännu icke hade ätit
påskalammet. Jesus däremot hade enligt de tre
första evangelisterna redan aftonen
förut ätit det med sina lärjungar. Därav
följer, att Jesus ätit påskalammet ett
dygn före den i Mose lag bestämda
tiden. Varför han detta gjort, och huru
han kunnat göra det, därom har man
haft många olika gissningar. Till
någon visshet lärer man väl svårligen
kunna komma. Emellertid synes1 av
denna vers, att Jesu död inträffat på
den 14:de dagen i månaden Nisan,
vilken dag enligt alla evangelisternas
berättelser varit en fredag. På aftonen
av den dagen inbröt den egentliga
påskdagen, vilken alltså detta år inföll
på sabbatsdagen (lördag).
29. Allteå* gick Pilatus ut till
dem och sade: Vad klagomål fö-
ren I mot denna människa ?**
* då judarna icke ville gå in.
** Pilatus ville, att de skulle
framställa en bestämd anklagelse.
30. De svarade och sade till
honom: Om denne icke vore en,
som gör ont, eå hade vi icke
överlämnat honom åt dig.*
* Detta svar är i grunden ett
uttryck av deras förlägenhet. Ty en
verklig, inför borgerlig domstol gällande
anklagelse hava de icke att anföra. Men
de söka dölja sin förlägenhet genom att
kläda den i ord av trots.
31. Då sade Pilatus till dem:
Tagen honom I och domen
honom efter eder lag.* Då sade
judarna till honom: För oss är
det icke tillåtet att döda någon;**
* Då de icke ville framställa en
bestämd anklagelse, så månde de då
döma honom själva.
** Makt att döma till andra straff
hade Rådet, men makt att utfärda och
låta verkställa dödsdomar hade det
förlorat, sedan romarna blevo herrar i
landet. Och eftersom det här var
fråga om en dödssak, så måste de
hänskju-ta densamma till Pilatus. Detta tvang
dem emellertid att äntligen framställa
en bestämd anklagelse, nämligen den
att Jesus givit sig ut för att vara en
konung samt sökt uppvigla folket och
hindra det att giva kejsaren skatt. Att
judarna framställde denna anklagelse,
omtalar Lukas i kap. 23: 2. Johannes
nämner det icke uttryckligt, men i
Pi-latus’ fråga till Jesus i v. 33 ligger en
antydan därom. Jämför ock kap. 19:
12, där man ser en dylik antydan.
32. på det att Jesu ord skulle
fullbordas, som han hade sagt,
betecknande, hurudan död han
skulle dö.*
* Han hade förutsagt, att han skulle
korsfästas (kap. 12:32, Matt. 20:19),
och detta måste gå i fullbordan.
Därför skulle saken utföras genom
romarna1. Korsfästelsen var nämligen ett
romerskt men icke ett judiskt dödsstraff.
Om judarna hade utfört straffet, så
skulle de hava stenat honom (se anm.
till Matt. 26: 66).
33. Då* gick Pilatus åter in i
pretorium och kallade Jesus och
sade till honom: Du**
- är du
judarnas konung ?t
* Till v.
33-38, se Matt. 27:
11-
14, Mark.
15:2-5, Luk.
23:3-5.
**Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du.
t Denna Pilatus’ fråga antyder, att
judarna äntligen framställt den
bestämda anklagelsen, att han givit sig
ut för att vara konung.
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
