Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 19:
14-16. Evangelium enligt Johannes.
tidsdag, vilken skulle firas såsom sab- fyra evangelisternas berättelser en skön
bat. Den här ifrågavarande dagen var
tillredelsedag till påskhögtidsdagen,
alltså den 14 i månaden Nisan. Den var
tillika fredag, emedan påskhögtidsdagen
detta år inföll på lördag.
** Markus säger i kap. 15:25, att
det var vid tredje timmen de korsfäste
Jesus. Enligt Johannes däremot pågick
rättegången ännu vid sjätte timmen.
Denna olikhet beror väl därpå, att Jo-
hannes räknar tiden
romerskt vis,
p
medan Markus räknar den på judiskt
sätt. Se anm. till kap. 1: 39. Den
sjätte timmen, enligt romerskt sätt att
räkna, är kl. 6, den tredje timmen enligt
judiskt sätt att räkna är kl. 9 f. m.
Då nu Johannes säger: »omkring den
sjätte timmen», och således själv
betecknar sin tidsuppgift såsom icke noggrant
bestämd, då vidare Markus’ uppgift om
timmen för korsfästelsen väl icke
heller är så alldeles noggrann, så har från
den stund, då Pilatus satte sig på
domstolen, till den stund, då Jesus
korsfästes, förflutit en tid av något mer än 2
timmar. Dessa timmar hava upptagits
l:o) av rättegångens formliga
avslutning, som här omtalas i v.
13-16, 2:o)
Jesu omklädande (Matt, 27: 31, Mark.
15: 20), 3:o) hans utförande till
Golgata, vilket fördröjdes dels därigenom, att
korset under vägen måste tagas ifrån
honom och läggas på Simon från
Cyre-ne (Matt. 27: 32, Mark. 15: 21, Luk. 23:
26), dels genom hans tal till Jerusalems
kvinnor (Luk.
23:28-31), vilket
förutsätter, att han stannat i sin gång, 4:o)
själva korsfästelsen. Men att till allt
detta mycket väl en tid av något mer
än två timmar erfordrats, det skall
säkert ingen med något rimligt skäl
kunna förneka. Dagens händelser hava
alltså förlupit på ungefär följande vis: i
fjärde nattvakten, alltså kl.
3-4 på
morgonen, fördes Jesus från Rådet till
Pilatus; vid pass tre timmar upptog
rättegången hos honom (Jesu sändning
till Ilerodes inberäknad, Luk. 23: 7 ff) ;
kl. vid pass
6-7 på morgonen sätter
sig Pilatus på domstolen, från vilken
han ännu gör ett försök att beveka
judarna. Klockan vid pass 9 korsfästes
Jesus, kl. 12 inträffar den stora
solförmörkelsen (Matt, 27: 45, Mark. 15:
33, Luk. 23:44), omkring kl. 3
uppgiver Jesu® ett högt rop (Matt. 27:46,
Mark. 15: 34), samt någon stund
därefter åter ett, varvid han dör (Matt. 27:
50, Mark. 15: 37, Luk. 23: 46). Antager
man alltså, att Johannes räknat tiden
på romerskt vis, så råder mellan de
överensstämmelse i tidsuppgifterna. Om
man däremot antager, att Johannes
(såsom de andra) räknar på judiskt vis,
så uppstår en alldeles olöslig
motsägelse mellan honom och de övriga tre. Men
att Johannes räknat timmarna på
romerskt vis, det är så mycket mindre
underligt, som han skrivit sitt
evangelium först efter Jerusalems förstöring,
då de kristna voro fullständigt
avsöndrade från judarna, och kanske största
delen av de troende utgjordes av
sådana, som ursprungligen varit hedningar,
och som alltså voro vana att räkna på
romerskt vis.
f Det låg säkert ett hån mot
judarna i dessa Pilatus’ ord. På »amma gång
han av deras våldsamma påtryckning
drives till att göra det, som han vet
vara orätt, känner han sig förbittrad
emot dem och giver denna förbittring
luft i ord, som han vet skola såra dem.
Sådant är utmärkande för alla
karaktärslösa människor.
15. Då ropade dessa: Tag bort,
tag bort, korsfäst honom! Pilatus
sade till dem: Skall jag korsfästa
eder konung ? Översteprästerna
svarade: Vi hava icke (någon)
konung utom kejsaren.*
Luk. 23: 18.
* När det för ett visst ändamål är
lämpligt, kunna även judar betyga
un-dersåtlig trohet mot den romerske
kejsaren.
16. Då överlämnade lian
honom alltså åt dem,* på det att
han eknlle korsfästas.**
* -d. v. s. åt de judiska
översteprästerna (v. 15). Se kap. 18:36. Om det
ock icke var översteprästerna utan
romerska soldater, som utförde
korsfästelsen (v. 23), så var det dock till
översteprästerna han lämnades för att
kors-fästas. De romerska’ soldaterna
handlade endast såsom översteprästernas
verktyg. Därför kan ock Petrus i Apg.
2: 23 säga, att det var judarna, som
genom onda mäns händer hade korsfäst
Jesus. Jämför Apg. 3: 15. Märk, att
Pilatus själv icke fäller någon dödsdom
utan endast giver sitt samtycke till
verkställande av den dödsdom, som
Rådet fällt.
** När man sammanställer de olika
evangelisternas berättelser om
rättegången mot Jesus inför Pilatus, så
synes händelsernas förlopp hava varit
följande: Från Rådet fördes Jesus till pre-
[–-]
{+—+} 542 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
