Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap. 19:
26-31.
Därmed syftade han på Johannes,
såsom sammanhanget visar.
27. Sedan sade ’han till
lärjungen: Se, din moder!* Och
från den stunden tog lärjungen
henne hem till sitt.
* Att Jesus anförtrodde sin moder
åt Johannes, ehuru hon hade flere
söner, berodde väl därpå, att han visste,
att hon hos ingen av sina söner skulle
finna den kärlek och vård som hos
Johannes. För övrigt är det sannolikt,
att hennes söner ännu icke hade blivit
troende (Apg. 1: 14).
28. Därefter
- emedan Jesus
visste, att redan allt var
fullkomnat, på det att iskriften skulle
fullkomnas––sade han: Jag
törstar.*
* Allt, vad som måste ske, för att
skriften skulle fullbordas, var nu
fullkomnat. I medvetandet därav begär
Herren en dryck till vederkvickelse i
sin dödskamp, och efter dess
mottagande uttalar han, att det är fullkomnat. [–-]
{+—+} Somliga bibeltolkare fatta orden så:
Eftersom Jesus visste, att allt var
fullkomnat, sade han, på det att skriften
skulle fullkomnas: Jag törstar. Den
skrift, som skulle fullkomnas, mena de
då vara Ps. 69: 22, där det heter: De
gåvo mig galla att äta och uti min
törst ättika att dricka. Den förra
uppfattningen har dock i grundtextens
ordalydelse ett stöd, som den senare
saknar. För övrigt framställes det i
Ps. 69: 22 såsom ett uttryck av hån
och ondska, att man gav honom ättika
att dricka i hans törst, och detta
passar väl till den händelse, som omtalas i
Luk. 23: 36, men icke här, där
soldaterna räcka honom ättika endast för
att stilla hans törst.
29. Ett kärl stod där, fullt
med vinättika.* Då satte de en
svamp, full med vinättika,
omkring en isopstängel** och förde
den till hans mun.t
* Kärlet med vinättikan jämte svamp
och isopstängel stod där i beredskap
till släckande av de korsfästas törst.
Vinättikan (eller sämre surt vin) var
en vanlig dryck för arbetare och
soldater.
** Isopstängeln blir en fot,
stundom en och en halv fot lång. Korset
har alltså icke varit högre, än att man
nått Jesu mun med en sådan stängel.
f Tre gånger har man alltså bjudit
Jesus att dricka: första gången för att
döva honom (Matt. 27: 34 f.), andra
gången för att håna honom (Luk. 23:
36), tredje gången för att stilla hans
törst.
30. När han alltså hade tagit
vinättikan, sade han: Det är full-,
komnat;* och böjande ned
huvudet överlämnade han anden.**
* Allt, vad skriften förutsagt om
hans verk och lidande på jorden, var
nu fullkomnat. Att detta är meningen,
ser man alldeles uppenbart av
sammanhanget med v. 28.
** åt Gud, i det han ropade:
Fader, i dina händer överlämnar jag min
ande. Se Luk. 23: 46.
Vad beträffar Jesu s. k. sju sista ord
på korset, kan man väl icke veta, i
vilken ordning de följt på varandra, då
ju ingen av evangelisterna anför dem
alla. Men vanligen antager man
följande ordning: l:o) Jesu bön för dem,
som korsfäste honom: Fader, förlåt
dem det, ty de veta icke, vad de göra
(Luk. 23:34)
- 2: o) hans ord till
rövaren: Sannerligen säger jag dig: i
dag skall du vara med mig i paradis
(Luk. 23: 43)
- 3: o) hans ord till
Maria och Johannes: Se din son ... se din
moder (Joh. 19:26, 27)
- 4:o) hans
ångestrop: Min Gud, min Gud, varför
har du övergivit mig (Matt. 27: 46,
Mark. 15: 34)
- 5:o) hans bön om en
dryck: Jag törstar (Joh. 19: 28)
-
6:o) hans utrop: Det är fullkomnat
(Joh. 19: 30)
- 7:o) hans sista utrop:
Fader, i dina händer överlämnar jag
min ande (Luk. 23: 46).
31. "å* det att nu
kropparna icke skulle bliva kvar på
korset på sabbaten, emedan det var
tillredelsodag, och den
sabbatsdagen var stor,** bådo judarna
Pilatus, att deras ben måtte
krossas t och de borttagas.
Mark. 15: 42.
* Det, som berättas i v.
31-37, förekommer endast hos Johannes.
** Den var nämligen icke allenast
vanlig sabbatsdag (lördag) utan
tilllika påskdag. Romarna plägade låta
de korsfästa hänga kvar på korset, tills
de ruttnat eller uppätits av rovfåglar.
Enligt Mose lag däremot fick ej en
avrättad och på trä upphängd
människas kropp bliva kvar på trät över
Nya Testarn. Del I.
[–-]
{+—+} 645
-
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
