Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Johannes. Kap.
20:10-17.
att Jesus var uppstånden, nämnde
Johannes ännu ingenting om. Han hade
ännu intet bevis.
11. Men Maria* stod**
bredvid griften utanför, gråtande.
När hon sålunda grät, lutade
hon sig in i griften
* som under tiden hade kommit
tillbaka till graven.
** När de två apostlarna avlägsnade
sig, stod hon kvar. Dock är möjligt, att
Petrus och Johannes redan hunnit
avlägsna sig, innan hon kom dit. I vad
fall som helst synes intet samtal hava
förekommit mellan henne och dem vid
graven.
12’. och skådade* två änglar
i vita kläder, sittande en vid
huvudet och en vid fötterna, där
Jesu kropp låg.**
* När hon fick se dem, betraktade
hon dem noggrant.
** medan den var kvar i graven. De
hade suttit som vakt vid Jesu lik och
sutto där ännu kvar. Men Petrus och
Johannes sågo dem icke. Den, som skall
se änglar, måste först få en särskild
synförmåga av Gud.
13. Dessa sade till henne:
Kvinna, varför gråter du? Hon
sade till dem: Emedan de hava
tagit bort min Herre, och jag vet
icke, var de hava lagt honom.
14. När hon hade sagt detta,
vände hon sig tillbaka* och
skådade Jesus stående där, och hon
visste icke, att det var Jesus.**
* möjligen till följd därav, att hon
hörde ljud av någon, som nalkades
bakifrån. Gamla kyrkofäder antaga, att
hon på änglarnas miner och rörelser
sett, att någon kom. Detta är ock
möjligt.
** Detta berodde väl huvudsakligen
därpå, att hon aldrig kunde tänka sig,
att hon skulle få se honom. Möjligen
har ock hennes blick till följd av
sorgen varit sänkt mot jorden, så att
hon icke riktigt sett Herren i ansiktet.
Dessutom måste väl hans klädnad hava
varit en annan, än den hon varit van
att se honom uti.
15. Jesus sade till henne:
Kvinna, varför gråter du? Vem
söker du ? Denna, som menade,
att det var trädgårdsmästaren,
sade till honom: Herre, om du*
har burit bort honom,** så säg
mig, var du har lagt honom, och
jag skall taga bort honom.t
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du: Om det är du,
som o. s. v.
** som varit här begraven.
Sannolikt tänker hon, att den främmande
hört hennes ord till änglarna, och att
han därför måste förstå, vem hon
menar med »honom».
f för att begrava honom på något
annat ställe, ifall han ej får ligga i
denna grav.
16. Jesus sade till henne:
Maria ! Denna vände sig om* och
sade till honom på hebreiska:
Eabbuni!** vilket betyder:
Lärare.
* Hon hade alltså åter vänt sig mot
graven, under det hon talade till
främlingen.
** Se anm. till Mark. 10: 51.
17. Jesus sade till henne: Rör
icke vid mig;* ty jag har ännu
icke farit upp till Fadern,** men
gå till mina brödert och säg dem:
Jag far upp till min Fader och
eder Fader och min Gud och eder
Gud.tt
* Av dessa ord synes, att Maria
försökt röra vid honom. Men varför har
hon velat röra vid honom? Utan
tvivel har hon fallit ned för att tillbedja
honom och därvid försökt omfatta hans
knän. Att detta varit hennes avsikt,
synes troligt dels av hennes utrop
»Min Herre!», dels av Herrens ord:
»ty jag har ännu icke farit upp till
min Fader», dels slutligen av Matt. 28:
9, där det står, att kvinnorna tillbådo
honom, vilket efter all sannolikhet
syftar på samma händelse, som här
omtalas. Se anm. till nästa vers.
** och förr än jag farit upp till min
Fader, skolen I icke tillbedja mig.Märk
vid denna vers, l:o) att Herren i sin
upphöjelses tillstånd skall tillbedjas av
de sina, 2: o) att han med sin ofta
omtalade gång till Fadern (kap. 7: 33,
13:3, 16:5, 10, 17) icke menat
särskilt sin död utan i allmänhet sin skils-
[–-]
{+—+} 649
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
