Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - Tillägg till evangelium enligt Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
** Den första stenen skulle vittnena
kasta (5 Mos. 17: 7). Därom talar
Jesus icke här. Därför säger han icke
den första stenen, utan endast: Den
syndfrie bland eder vare bland eder den
förste, som kastar på henne. – Att
Herren här icke vill upphäva överhetens
straffämbete, är så mycket mer
klart, som han ju uttalar sig i enlighet
med Mose lag (jämför Rom. 13: 3 f.).
Men att han gör detta uttalande på ett
för fariséerna i grund förkrossande sätt,
det sker därför, att hans avsikt är att
förödmjuka dessa överdådiga, obefogade
domare. De komma för att fresta
honom, givande sig sken av nit om
laglydnad och rättfärdighet. Men under
detta vackra sken gömmer sig ett liv,
som skulle vittna om helt annat, ifall
det komme i dagen. Därför måste de
krossas. Se Matt. 7: 1-5.
8. Och åter lutade han sig ned
och skrev på marken.*
* för att låta dem förstå, att han
icke vidare hade med saken att skaffa.
9. Men när de hade hört (detta),*
gingo de ut, en efter en,**
begynnande med de äldsta† intill
de sista,†† och Jesus lämnades
ensam och kvinnan, som stod
mitt (framför honom).†*
* I somliga handskrifter tillägges
här: och vordo av samvetet överbevisade.
** Man tanke sig, huru de vid dessa
Herrens ord skulle skämmas inför det
omkringstående folket, vars blickar utan
tvivel voro uppmärksamt riktade på
dem. »De tyckte, att deras synder stodo
skrivna på deras panna, och att man på
deras näsa kunde se allt, vad de någonsin
hade gjort, och ingen vågade se på
den andre»
(Luther).
† Här menas icke »folkets äldsta»
(Matt. 16: 21, 21: 23, 26: 3 m. fl.) utan
de till åldern äldsta. De äldsta voro
ock de klokaste och lagade sig därför
först undan.
†† De gingo ut en efter en, tills de
sista voro sin kos, och början gjordes
av de äldsta. Ingen vågade vänta, tills
Herren åter reste sig.
†* Så stodo nu dessa två, synderskan
och Frälsaren, mitt emot varandra
ensamma inför det omgivande folket (v. 2)
och lärjungarna. Man tanke sig, med
vilken spänning både synderskan och
åskådarna skulle vänta på att få se, vad
Herren vidare ämnade säga eller göra.
10. Men när Jesus rätade sig
upp och icke såg någon utom
kvinnan,* sade han till henne:
Kvinna, var äro de där dina åklagare?
Har ingen fördömt dig?**
* Berättaren vill endast säga, att
Jesus icke såg någon av åklagarna. Folket
och lärjungarna såg han naturligtvis.
** Har ingen förklarat, att du skall
stenas, eftersom de icke hava tagit dig
med för att utföra den i Mose lag
bestämda domen?
11. Men hon sade: Herre,
ingen. Men Jesus sade: Icke
heller fördömer jag dig,* gå och
synda icke vidare.**
* Jag är icke kommen för att
fördöma utan för att uppsöka och frälsa
det förlorade (se kap. 3: 17, 12:47, Luk.
19: 10). – Hade de andra släppt henne,
nog fick hon gärna för honom gå lös.
Syndaförlåtelse i egentlig mening
uttala hans ord icke.
** Så giver han henne en uppmaning
till sinnesändring, att hon må
varda frälst. Jämför Hes. 18: 21-23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
