- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
579

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 4 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Apostlarnas gärningar.

Kap.
4:12-20.

* Ordet i uttrycker grund. Det
finnes ingen annan, i vilken frälsningen
har sin grund. Därför måste man vara
i honom, om man skall bliva frälst.

** den eviga frälsningen i Messias’
rike, när det kommer. Se 1 Petr. 1: 5.

t Ordagrant: det är icke heller
annat namn under himmelen, det bland
människor givna, d. v. s. det bland
människor av Gud till frälsning givna
namnet är intet annat än detta,
nämligen Jesu Kristi namn.

[-?ft-]

{+¦ft+} i vilket vi enligt Guds
oföränderliga beslut måste frälsas, om det skall
bliva någon frälsning av. Märk, huru
frälsningen här framställes såsom
tillkommande. Jämför Rom. 5:9 f., 8: 24
m. fl. Se anm. till Joh. 15: 8.

13. Men när de skådade Petrus’
och Johannes’ frimodighet och
hade insett, att de voro
ostuderade* och olärda män, förundrade
de sig** och kände igen dem,t
att de hade varittt med Jesus.

* De hade ej inhämtat rabbinsk,
teologisk lärdom. Detsamma betecknar
det följande ordet olärda.

** De förundrade sig att hos dessa
olärda män finna den tillförsikt i
uppträdandet, som endast grundlig
kunskap plägar giva.

f När de hörde deras bekännelse, då
först kände de igen dem och erinrade
sig, att de hade sett dem i Jesu
sällskap.

ff Ordagrant: voro (nämligen på
den tiden, då Jesus levde).

14. Och när de eågo människan,
som hade blivit botad, stående
tillsammans med dem, hade de
intet att säga däremot,

Apg. 3: 8 f. *

15. Men sedan de hade befallt
dem att gå ut från Rådet,
råd-slogo de sins emellan,

16. sägande: Vad skola vi väl
göra åt dessa människor ?* Ty
att ett bekant tecken har skett
genom dem, är uppenbart for
alla, som bo i Jerusalem, och vi
kunna icke förneka det.**

* Vi kunna ju rakt ingenting göra
dem, huru god lust vi än hade därtill.

** Detta måste de erkänna, när de
voro för sig själva. Offentligt inför andra

gåvo de aldrig något sådant
erkännande. Men vad de sålunda enskilt inom
Rådet yttrade, det blev snart bekant
utomkring. I Rådet funnos alltid
sådana, som icke kunde hålla hemligt,
vad man hade förhandlat. Möjligen
fingo de troende veta det genom
rådsmedlemmar, som voro hemliga Jesu
vänner, eller som senare blevo troende.

17. Men på det att det* icke
må komma ännu mer ut bland
folket, så låtom oss hota dem att
icke vidare tala på grund av
detta namn** för någon bland
människor.

Apg. 5: 28, 40.

* det skedda tecknet.

** Ordagrant: tala på detta namn,
d. v. s. så att Jesu namn utgör den
grund, varpå talet vilar. Se anm. till
Luk. 24: 47. I svenska språket kan
man dock icke i denna mening säga:
tala på någons namn, alldenstund detta
uttryck hos oss betyder detsamma som
att förtala någon..

18. Och sedan de hade kallat
in dem, bjödo de dem att
alldeles icke tala* eller lära på grund
av Jesu namn.**

* Grundtextens uttryck här
betecknar egentligen att icke giva ljud ifrån
sig utan vara tyst.

** icke hålla någon undervisning
eller några läroföredrag, grundade på
Jesu namn.

19. Men Petrus och Johannes
svarade och sade till dem: Om
det är rättfärdigt inför Gud att
höra eder hellre* än Gud,
domen (därom);**

Apg. 5: 29.

* Samma ord i Joh. 3: 19.

** Den grundsats, som apostlarna
här uttala, har till nödvändig
förutsättning, 1: o) att man med visshet vet, att
Gud befallt något, 2: o) att man med
visshet vet3 att Överhetens bud är i
strid mot Guds bud. Saknas denna
visshet, bör man lyda överheten.

20. ty vi* kunna icke låta bli
att tala, vad vi hava sett och
hört.

1 Joh. 1:1.

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet vi.

[–-]

{+—+} 679
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free