Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap.
7:16-22.
Abraham -hade köpt för
penningars värde av Emmors barn* i
Sikem.**
* Det var icke Abraham utan Jakob,
som hade köpt den åkern vid Sikem (1
Mos. 33:19, Jos. 24:32). Den åker,
som Abraham hade köpt, var en helt
annan (1 Mos. 23: 17 f.)- Men under det
livliga talets fart har Stefanus genom
minnesfel hopblandat dessa två saker.
** Jakob själv blev icke begraven i
Sikem utan i grottan Makpela vid
He-bron, där förut Abraham, Sara, Isak,
Rebecka och Lea lågo begravna. (1
Mos. 49:29 följ., 50:13). Josefs lik, som
Israels barn medförde, när de tågade ut
ur Egypten, begrovs däremot i Sikem
på den plats, som Stefanus här
nämner (Jos. 24:32). Var Josefs bröder
ligga begravna, säger Gamla
testamentet icke, men Stefanus följer en
gammal arvsägen, enligt vilken de skola
hava blivit jordade i Sikem även de.
17. Men allt efter som tiden
närmade sig för det löfte,* som
Gud hade lovat åt Abraham,
växte folket till och förökades i
Egypten,
1 Mos. 24: 7. 2 Mos. 1:7 f.
* tiden, då Gud skulle giva det, som
han hade lovat. Ordet löfte står här,
såsom ofta, i stället för det utlovade.
Se anm. till kap. 2: 33.
18. till dess det uppstod en
annan konung över Egypten,
som icke visste av Josef.*
* Ungefär 400 år före Jakobs och hans
familjs ankomst till Egypten inträngde
dit österifrån ett semitiskt herdefolk,
kallat Hyksos. Detta folk underlade sig
norra Egypten samt undanträngde de
ursprungliga konungarna till södra
delen av landet, som de fortfarande
be-höllo. Hyksos voro stamförvanter till
Abraham och hans släkt. Jakob kom
(enligt prof. Liebleins beräkning) till
Egypten omkr. år 1750 f. Kr. Då stodo
Hyksos på höjden av sin makt, och
Jakob fann hos dem på grund av Josefs
förtjänster ett välvilligt mottagande.
Emellertid blevo Hyksos år 1490 f. Kr.
fördrivna ur Egypten av en infödd
re-gentätt, som återerövrade norra landet.
Denna regentätt visste ingenting av
Josef och stod icke i någon
tacksam-hetssskuld till honom. Nu började
Israels barn förtryckas, tills äntligen
befrielsens timme slog omkring år 1320
f. Kr.
19. Denne förtryckte med list
vår släkt och misshandlade våra
fäder, på det de skulle sätta ut
sina barn,* att de icke måtte
bliva vid liv.**
2 Mos. 1:10.
* Genom misshandel tvang han dem
att sätta ut sina nyfödda gossebarn.
** Om Israels barn finge ohejdat
föröka sig och en ny invandring
skedde av Hyksos, så kunde en förening
mellan dessa två folk bliva mycket
farlig för Faraos tron. Se 2 Mos. 1: 9 f.
20. Och i denna tid vart
Moses född, och han var behaglig
för Gud, och han vart uppfödd i
sin faders hus i tre månader;
2 Mos. 2: 2. Hebr. 11: 23.
21. men när han hade blivit
utsatt, tog Faraos dotter upp
honom och uppfödde honom åt sig
själv till en son.
2 Mos. 2: 3 f.
22. Och Moses vart
uppfostrad i all egyptiernas visdom,*
men han var mäktig i sina ord**
och verk.t
* Om denna sak namnes intet i Gamla
testamentet, men Stefanus’ uppgift är
grundad på den otvivelaktigt sanna
israelitiska arvsägnen. Den egyptiska
visdomen omfattade huvudsakligen
filosofi, naturkunnighet, st järnkunskap,
läkarvetenskap och räknekonst. De, som
idkade dessa vetenskaper, voro
egentligen de egyptiska prästerna (Jes. 19:
12). Huvudsätet för den egyptiska
visdomen var staden On eller Heliopolis.
** Enligt 2 Mos. 4: 10 följ,, var
Moses ingen talför man. Därför gav Gud
honom Aron till att »vara hans mun»,
när han skulle offentligt uppträda
inför folket. Detta är dock ingen
motsägelse mot vad Stefanus här säger.
Moses saknade ingalunda förmåga att
tala kraftigt och övertygande utan
endast förmågan att ledigt och flytande
yttra sig inför folket. Och därtill torde
något fel i hans talorgan hava varit
vållande. I hans offentliga
uppträdande var ock därför Aron endast hans
mun; ty de ord, som Aron talade,
voro Mose ord, som Moses »lade i munnen
på honom» (2 Mos. 4: 15). Och de voro
väldiga, såsom man ock av Mose
böcker kan se.
Nya Testarn. Del I,
593
-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
