Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 13 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
13:1-5.
Apostlarnas gärningar.
pas (Luk. 3:1). Det senare är
sannolikast. Därigenom framstår ock hans
omvändelse så mycket märkvärdigare,
och detta är det väl, som Lukas vill
framhålla.
2. Men under det att dessa*
tjänade** Herrent oöh fastade,tt
sade den helige Andenit*
Av-skiljen åt mig Barnabas och
Saulus till det verk, som jag har
kallat dem till.
Apg. 10: 19, 15: 28, 9: 15, 14: 26.
Rom. 1: 1. Gal. 1:1, 15. Ef. 3: 8. 1
Tim. 2: 7. 2 Tim. 1: 11.
* d. v. s. de här nämnda fem.
-
Somliga bibeltolkare fatta ordet
vidsträcktare, såsom syftande på hela
församlingen. Den andra uppfattningen
överensstämmer dock bättre med den
enkla ordalydelsen.
** Det ord, som står här i
grundtexten, är samma ord, som i de sjuttio
uttolkarnas översättning av Gamla
testamentet vanligen användes om de
gammaltestamentliga prästernas
tempeltjänst. Här begagnas det om den
kristliga gudstjänsten.
t Med Herren kan menas antingen
Gud Fadern eller Kristus.
ff De äldsta kristna hava iakttagit
fasta. Se därom anm. till Matt. 6:16.
f* Anden sade det genom någon av
de nämnda profeterna. Och han sade
det sannolikt till dessa fem.
- Möjligt
är dock, att han sade det till
församlingen. Det är nämligen troligt, att
man här har att tänka sig en allmän
sammankomst av församlingen, vid
vilken dessa fem lett gudstjänsten.
3. Då fastade* de och bådo
och lade händerna på dem och
läto dem fara.**
Apg. 6: 6, 14:23.
* Här menas en förnyad fasta, icke
samma fasta som omnämnes i v. 2.
Bar-nabas3 och Paulus’ utsändande har då
skeft vid en ny
gudstjänstsammankomst.
** De visste alltså, vad det var för
ett verk, som Herren hade kallat
Barnabas och Saulus till, nämligen att gå
ut såsom missionärer. Möjligen hade de
fått veta detta genom en särskild
uppenbarelse. Sannolikt är dock, att det
redan förut var för församlingen i
An-tiokia bekant, att Saulus var bestämd
för hednamissionen (se kap. 9: 15), och
att man därför utan särskild
uppenbarelse genast förstått, vad det var fråga
om för ett verk, när befallning nu kom,
att han skulle utsändas.
- Om för
övrigt Lukas i denna vers menat, att det
var hela församlingen eller endast de i
v. 1 nämnda profeterna och lärarna,
som fastade och bådo och lade händerna
på Saulus och Barnabas, det må
lämnas ovisst. Har han menat
församlingen, så har man väl att tänka sig, att
handpåläggningen skett genom
församlingens äldsta. Dock tyckas de enkla
ordalagen antyda, att han i v. 3
likasom i v. 2 icke menar församlingen
utan de i v. 1 omtalade »profeterna
och lärarna». De tre hava då lagt
händerna på de två och sänt dem ut efter
fasta och bön. Att församlingen därvid
varit närvarande, är väl troligt. Men
saken har icke skett såsom hennes sak
utan såsom Andens genom de i
församlingen varande profeterna och lärarna.
För övrigt är att märka, att Saulus
icke vid detta tillfälle mottog själva
apostlaämbetet, utan att han endast
välsignades och sändes ut på sin första
större missionsresa. Apostlaämbetet
hade han mottagit vid sin omvändelse
(kap. 9: 15) omedelbart av Herren och
icke genom någon människa (jämför
Gal. 1: 1, 15 följ.).
4. Alltså uteända av den
helige Anden,* foro dessa ned till
Seleucia** och avseglade därifrån
till Cypern.t
* Märk: icke av människor, fastän
det skett genom människor.
** Seleucia var en stad i Syrien vid
Medelhavet ej långt från Antiokia (se
anm. till kap. 11: 19), vars närmaste
hamnstad det var. Där stego Barnabas
och Paulus till skepps och avseglade till
den närbelägna ön Cypern. Av
Seleucia finnas nu endast öde murar kvar.
t I början av denna missionsresa
synes Barnabas hava haft den egentliga
ledningen, vilket man kan sluta därav,
att han både i v. 2 och i v. 7 namnes
före Saulus. Under sådana
förhållanden är det naturligt, att resan först
gått till ön Cypern, som var Barnabas’
fädernesland (se kap. 4: 36).
5. Och när de hade kommit
till Salamis,* förkunnade de Guds
ord i judarnas synagogor, men
de hade även Johannes** till
tjänare.t
* Salamis var en stad på Cyperns
östra kust.
[–-]
{+—+} 622
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
