Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 15:7-14.
Apostlarnas gärningar.
underhölls av några bland de äldsta. I
förhandlingarna deltogo nämligen enligt
v. 6 inga andra än apostlarna och de
äldsta, och man kan icke antaga, att
någon bland apostlarna fört striden.
** Det var således alls ingen nyhet,
som här var i fråga. Mellan Kornelius’
omvändelse och den här omtalade
sammankomsten låg väl en tid av
åtminstone 15 år.
8. Och hjärtekännaren Gud
vittnade för dem,* i det han gav
<ien helige Anden (åt dem) så väl
som åt oss,
Ps. 7: 10. Apg. 10:44, 11: 15.
* och det vittnesbördet måste man
väl låta gälla.
9. och han gjorde icke någon
skillnad mellan oss och dem,
sedan han genom tron hade renat
deras hjärtan.*
* d. v. s. sedan han hade renat
deras hjärtan genom tron, gjorde han
ingen åtskillnad mellan oss och dem utan
gav den helige Anden åt dem såväl som
åt oss samt vittnade därigenom om dem,
att han erkände deras tro utan någon
omskärelse.
- Apostelns ord kunna
dock även översättas sålunda: Han
gjorde ingen åtskillnad mellan oss och
dem. i det han genom tron renade deras
hjärtan. Aposteln ville då säga: Gud
renade genom tron deras hjärtan utan
omskärelse eller lagens gärningar och
gjorde således ingen skillnad mellan
dem och oss.
10. Varför fresten I alltså
nu Gud* för att på lärjungarnas
hals lägga ett ok,** som varken
våra fäder eller vi hava förmått
att bära?t
Apg. 15: 28. Gal. 5: 1.
* När Gud så tydligt hade givit sitt
vittnesbörd till hedningarnas tro utan
omskärelse eller lagens gärningar, så
var det att fresta Gud, om man ändå
yrkade på deras omskärande. Månne
Oud skulle taga tillbaka det
vittnesbörd, som han en gång givit?
** När de yrkade på de troende
hed-nrngarnas omskärelse, så skedde det i
avsikt att på dem lägga hela den
mosaiska lagens ok. Se anm. till v. 5.
f Varken våra fäder eller vi hava
kunnat fullgöra lagen till rättfärdighet.
Men hava varken vi eller våra fäder
kunnat rättfärdigas genom lagen, så är
det ju orimligt att vilja lägga hans ok
på hedningarna. Lagen var aldrig
given för att göra någon rättfärdig. Rom.
5 20 f.
11. Utan genom Herren Jesu
nåd tro vi, att vi varda frälsta
på samma sätt som ock dessa.*
Ef. 2: 4, 8. Tit. 3: 4 f.
* dessa omvända hedningar. Men om
vi, som äro judar, icke tro, att vi skola
varda frälsta genom lagen utan genom
Herren Jesu nåd, huru förvänt vore
det icke då att lära hedningarna att
söka frälsning genom lagen? (se v. 1).
12*. Men hela hopen* vart
tyst** och hörde på Barnabas
och Paulus,t eom förtäljde, huru
mångatt tecken odh under Gud
hade gjort genom dem bland
hedningarna.t*
* alla de närvarande.
** Det var ingen, som efter Petrus’
tal kunde upptaga och fortsätta den i
v. 7 omtalade tvisten.
f Att Barnabas här namnes före
Paulus och således framstår såsom
huvudpersonen, har utan tvivel sin
grund däri, att han i församlingen i
Jerusalem haft större anseende än
Paulus. Se v. 25. Jämför ock kap. 9: 27.
ff Grundtextens ord kan ock
betyda: huru stora.
t* De omtalade dessa under därför,
att i dem låg ett vittnesbörd från Gud
till deras predikan och deras
verksamhet bland hedningarna. Se Rom. 15:
19, 2 Kor. 12: 12. Jämför även Joh.
5: 36.
13. Men när de hade tystnat,
svarade Jakob,* sägande: I män
och bröder, hören mig.
* icke aposteln Jakob utan Jakob,
Herrens broder. Se anm. till kap. 12:
17.
14. Simon* har förtäljt, huru
Gud första gången såg till** att
ur hedningar taga ett folk åt
sitt namn.t
2 Petr. 1: 1.
* Petrus har ännu vid denna tid
inom församlingen i Jerusalem
allmänne-ligen kallats med namnet Simon. Se
aiim. till Luk. 24: 34.
[–-]
{+—+} 634
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
