Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap.
15:14-19.
** d. v. s. drog försorg om.
f att av hedningarna skaffa sig ett
folk, som skulle kallas med hans namn,
d. v. s. kallas hans folk. Se kap. 18:
jO, Kom. 9:
24-26, Gal. 6: 16.
15. Och härmed
överensstämma profeternas ord,* såsom det
är skrivet:
* Märk gången av det hela: l:o)
Petrus’ redogörelse för sin erfarenhet
samt de slutsatser, som därav kunde
dragas, 2: o) Barnabas’ och Saulus’
redogörelse för de tecken och under,
varmed Gud beseglat deras verksamhet
bland hedningarna, 3: o) sakens
bekräftande genom Guds ord, varigenom den
blir riktigt viss. Det ställe, som Jakob
anför, är Amos’ 9:
11-12. Då
överläggningen vid detta apostlamöte hållits på
arameiska språket, så har naturligtvis
Jakob anfört profetens ord efter den
hebreiska grundtexten. Men när Lukas
återgivit hans tal på grekiska, så har
han anfört det nämnda bibelstället fritt
efter de sjuttio uttolkarnas
översättning, som delvis avviker från den
hebreiska grundtexten.
16. Efter detta* ©kall jag
återvända** och åter uppbygga
Davids fallna hydda,t och vad
eom av henne är nedrivet, skall
jag åter uppbygga, och jag skall
åter upprätta henne,"!*!
Anm. 9: 11 f.
* I den hebreiska texten står det:
På den dagen. Bägge delarna gå på ett
ut. Profeten har näst förut skildrat
Guds straffdomar över sitt folk. Och
på den dagen (eller i den tiden) då
dessa straffdomar äro fulländade, då skall
det ske, som nu här följer.
** Detta ord står icke hos profeten,
ej heller i de sjuttio uttolkarnas
översättning, utan är av Lukas fritt
tilllagt efter andra bibelställen, där
Herren framställes, såsom den där varit
bortvänd från sitt folk men nu vänder
* sig till detsamma igen. Se t. ex. Hes.
7: 22, 3 Mos. 26: 9, Sak. 1: 3, 16 m. fl.
f Davids rike framställes under
bilden av ett sönderfallet hus. Det var
genom de tio stammarnas avfall splittrat.
-f-f Gud lovar i dessa ord att åter
upprätta Davids rike. Detta
återupprättande sker genom Israels
återställel-se i messiasriket (se Luk. 1: 33). Att
här är fråga om Israels återställelse,
synes av nästa vers, där det talas om
de övriga människornas (d. v. s.
hedningarnas) omvändelse.
17. på det att de övriga bland
människorna må uppsöka
Herren* och** alla hedningar, över
vilka mitt namn blivit nämnt,f
säger Herren, som gör detta,tt
Jak. 2: 7.
* söka rätt på Herren. Vad
betydelse Israels återställelse skall hava för
hednavärldens omvändelse, därom se
Rom. 11:
11-15.
** Här, såsom ofta, betecknar ordet
och detsamma, som vi annars uttrycka
med nämligen. Se anm. till. Joh. 4: 1,
Matt. 21:5. Meningen blir alltså: på
det att de övriga bland människorna,
nämligen alla hedningar o. s. v.
t så att de kallas mitt folk (se v. 14).
Messiasriket skall alltså bestå av det
åter upprättade Israel samt de
omvända hednafolken. Se anm. till kap. 1: 6.
Märk för övrigt, huru det står: över
vilka mitt namn har blivit nämnt, i
stället för: över vilka mitt namn skall
komma att nämnas. Det tillkommande
är för Gud såsom närvarande. Därför
talas det i profetiorna ofta om
tillkommande ting så, som vore de redan
förflutna. Se t. ex. Jes. 53, där det om
Kristi lidande talas såsom om idel
förflutna händelser. Jämför anm. till Luk.
1: 55.
ft detta som nu är sagt.
18. som är bekant från
urtid.*
* Orden: som är bekant från urtid,
finnas icke hos profeten, vare sig i den
hebreiska grundtexten eller i de sjuttio
uttolkarnas översättning. De äro alltså
antingen ett tillägg, som Jakob gör med
hänsyftning på något annat profetiskt
ställe, eller ock en anmärkning, som han
själv tillägger med avseende på det, som
profeten säger. I förra fallet skulle han
vilja framhålla, att det, som Gud lovar
göra, varit för Gud bekant från urtid
(d. v. s. från evighet); i senare fallet
ville han påpeka, att vad han således
ur Amos’ bok anfört, icke är något nytt
utan tvärt om något, som genom alla
profeter varit bekant för Israel från
urgammal tid. Det senare är väl
sannolikast.
19. Därför dömer jag,* att
man icke skall betunga dem av
hedningarna, som omvända sig
till Gud,
[–-]
{+—+} 635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
