Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap. 15:
25-32.
deras hand, d. v. s. så att de
egenhändigt skulle föra skrivelsen till Antiokia.
** Skrivelsen avfattas alltså i
apostlarnas och de äldstas namn (icke i
församlingens). Församlingen hade väl
uttryckt sitt bifall till Jakobs förslag,
men hon hade icke deltagit, vare sig i
överläggningen eller i beslutet.
- En
annan läsart på detta ställe lyder
sålunda : Vi apostlar, äldsta och bröder.
Vore denna läsart riktig, så skulle
skrivelsen hava varit avfattad även i
församlingens namn. Men alla de äldsta
och bästa handskrifterna hava
enstämmigt den andra läsarten: Vi apostlar
och äldsta bröder. Dennas riktighet
bekräftas ock av kap. 16: 4.
f Det var således icke allenast inom
församlingen i Antiokia, som oro
uppstått med anledning av frågan om
omskärelsen. De andra församlingarna i
Syrien ävensom församlingarna i
Cili-cien hade också blivit berörda därav.
ft Se anm. till Matt. 26: 49.
24. Emedan vi hava hört, att
några, utgångna från oss, hava
förvirrat eder med ord,
förstörande edra själar, utan att vi
hava givit dem något uppdrag,
1 Joh. 2: 19. Gal. 1: 7.
25. så hava vi, sedan vi blivit
enhälliga,* funnit för gott att
utvälja män och sända till eder
med våra älskade, Barnabas och
Paulus,
* Det var icke genom röstövervikt
utan enhälligt, som de hade fattat sitt
beslut.
26. (vilka äro) människor, som
hava utgivit sina själar* för
vår Herre Jesu Kristi namn.**
* d. ä. utsatt sina liv för dödsfara. [–-]
{+—+} Märk, vilket vitsord apostlarna och
de äldsta giva Barnabas och Paulus.
Avsikten därmed är att stärka det
förtroende, som församlingarna redan
hade till dem, men som genom de
uppkomna striderna hade råkat i fara att
rubbas. Utan tvivel hade orostiftarna
åberopat sig på apostlarna i Jerusalem
gentemot Paulus och Barnabas. Det är
därför lätt att förstå, av vilken
betydelse det måste hava varit, att just
dessa apostlar gåvo Paulus och
Barnabas ett sådant vitsord, som här står.
** för Jesu Kristi namns
förhärligande. Se anm. till kap. 5: 41.
27. Vi hava alltså utsänt
Ju-das och Silas, vilka, även de,
muntligen* förkunna eder
detsamma.**
* Ordagrant: genom ord.
** detsamma, som brevet innehåller.
28. Ty den helige Anden* och
vi** hava funnit för gott att
icke lägga på eder någon
ytterligare tyngd utom dessa
nödvändiga t stycken:
* De voro vissa, att de i sitt beslut
varit ledda av den helige Anden.
** vi apostlar och äldsta bröder (v.
23).
f nödvändiga, icke för vinnande av
frälsning men för bevarande av frid och
kärlek inom församlingen under
för-handenvarande förhållanden.
29. att I avhållen eder från
det, som blivit offrat åt
avgudar, och från blod och från
det, som har blivit kvävt, och
från boleri. Om I noga akten*
eder för detta, skall det gå eder
väl. Mån väl!**
Apg. 21: 25.
* Ordagrant: genomakten. Se anm.
till Luk. 1: 29.
** Grundtextens ord betecknar
egentligen att vara stark, sedan i allmänhet
att vara frisk, må väl.
30. När dessa alltså hade
blivit avfärdade, komma de ned till
Antiokia, och sedan de hade
sammankallat menigheten,
framlämnade de brevet.
31. Men när de hade läst det,
vordo de glada över den trösten.*
* Grundtextens ord kan ock betyda
förmaning. Men hela sammanhanget
visar, att det här har betydelsen tröst.
Det var dem en tröst att höra, att de
ej behövde taga på sig den mosaiska
lagens ok. Och att hålla de i brevet
anbefallda sakerna, det gjorde de gärna.
32. Och Judas och Silas, som
voro profeter,* tröstade,** även
de, bröderna med mycket tal och
styrkte dem. t
* Se anm. till kap. 13: 1.
[–-]
{+—+} 637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
