Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 18 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
18:1-6.
Apostlarnas gärningar.
* Korint var en mycket betydande
stad i Grekland, vilken vid tiden för
sin högsta iblomstring ägde vid pass
300,000 invånare. Det låg på den
smala landtunga, som förenar
Pelopon-nesus med det norra Grekland.
Invånarna voro under dess
blomstrings-tid bekanta för osedligt liv. Staden
förstördes av romarna år 146 f. Kr.,
men byggdes åter upp hundra år
därefter, blev huvudstad för den romerska
provinsen Akaia och säte för den
romerske prokonsuln. I denna ställning
växte Korint åter upp till stor
betydenhet. För närvarande är det en
obetydlig plats.
2. Och när han hade funnit
en viss jude, vid namn Akvila,*
till börden en pontier,** som
nyligen var kommen från Italien,
och Priscilla, hans hustru
- ty
Klaudiust hade påbjudit,tt att
alla judar skulle begiva eig från
Bomt*
- gick han till dem.
* Akvila är ett romerskt namn, som
mannen (enligt då gängse sed bland
judarna) hade tagit sig.
** d. v. s. en man, bördig från
Pontus. Pontus var ett landskap i Mindre
Asien, beläget vid Svarta havets södra
kust.
- Huruvida Akvila och hans
hustru voro kristna redan då, när
Paulus träffade dem i Korint, eller om
de blevo omvända genom honom, är
ovisst. Det senare är väl troligast.
t Klaudius var kejsare i Kom åren [-41-54-]
{+41—54+} e. Kr.
tf Detta påbud utfärdades omkring
år 50 e. Kr.
t* Den romerske författaren
Sveto-nius (i början av andra århundradet e.
Kr.) uppgiver såsom anledning till
denna utvisning, att judarna,
uppviglade av en viss Krestus, ofta ställde
till oroligheter i Kom. Sannolikt var
Krestus en judisk upprorsmakare i
Kom. Somliga bibeltolkare antaga väl,
att med Krestus icke menas någon
annan än Kristus. Den strid, som
uppstod bland judarna i Rom genom
kristendomens inträngande bland dem,
skulle Svetonius då av okunnighet
hava framställt såsom oroligheter,
anstiftade av en viss Krestus. Detta är
dock endast en mycket lös gissning.
Att utvisningspåbudet sedan blivit
återtaget eller upphört att tillämpas,
synes av Apg. 28: 17 följ. Akvila och
Priscilla namnes även i 1 Kor. 16: 19,
2 Tim. 4: 19, Rom. 16: 3. De intogo en
framstående ställning i den kristna
församlingen.
3. Och emedan han var av
eamma hantverk (som de), blev
han kvar hos dem; och de
arbetade; ty de voro tältmakare* till
yrket.
Apg. 20:34. 1 Kor. 4:12. 1 Tess.
2: 9. 2 Tess. 3: 8.
* tältsömmare (ej, såsom somliga
bibeltolkare trott, tältduksvävare).
4. Men han samtalade i
synagogan varje sabbat och
övertygade både judar och greker.*
Apg. 17: ,17.
* Eftersom dessa greker voro
närvarande i synagogan, så voro de
portens proselyter (se anm. till Joh.
12: 20).
5. Jlen när Silas och
Timo-teus hade kommit ned från
Ma-cedonien, var Paulus ständigt
upptagen ined (att tala) ordet,
grundligt vittnande* för judarna,
att Jesus var Krietus.
Apg. 17: 14 f., 18: 28.
* Ordagrant: genomvittnande. Se
anm. till kap. 20: 21.
6. Men när de satte sig emot
och smädade, så skakade han av
sina kläder* och sade till dem:
Edert blod (komme) över edert
huvud.** Rent skall jagtf från
denna etund gå till hedningarna.
Apg. 20: 26.
* till tecken, att han icke vidare
ville hava någon gemenskap med dessa
smädande judar. När man i sådant
sinne gick bort från en stad, skakade
man utanför stadsporten stoftet från
sina skor (kap. 13: 51). Inne i
synagogan däremot skakade Paulus av sina
kläder. För övrigt hava vi här i Paulus’
exempel en god tolkning av Matt. 7:6.
** Skylien eder själva, när domen
kommer!
- Med denna dom menar
han den eviga döden, som skall träffa
dem, när Herren kommer igen. Att
Paulus säger: över edert huvud (i
stället för över eder) beror därpå, att
huvudet är en bild av hela personen. Av
samma betraktelsesätt kommer det, alt
man vid handpåläggning lägger
händerna på personens huvud, att man vid
dop medelst begjutning öser vattnet
j över personens huvud o. s. v.
650
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
