- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
670

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 22 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap.
22:23-30.

Apostlarnas gärningar.

mantlar och kastade upp mull (jämför
2 Sam. 16: 13). Andra åter mena, att
de kastade av sig sina mantlar och
kastade upp mull till tecken därav,
att de voro på stället färdiga att stena
honom, om bara översten ville lämna
honom i deras händer. Den förra
uppfattningen är kanske att föredraga.

24. befallde översten, att han
skulle föras in i lägret, sedan
han hade sagt till, att han skulle
under gisselslag förhöras, på det
att han måtte få veta, för vad
orsaks skull de så ropade mot

honom.*

* Huruvida översten förstod Paulus’
tal eller ej, då det hölls på hebreiska
(v. 2), det må lämnas ovisst. I alla
fall ansåg han sig i folkets
utomordentliga förbittring hava anledning
nog att grundligt undersöka, vad brott
Paulus kunde hava begått. Ty att ett
brott var begånget, det kunde han ej
betvivla.

25. Men när de* hade sträckt
ut honom till gissling,** sade
Paulus till den hövitsman, som
stod där:t Är det eder tillåtet att
gissla en romersk människa, och
det odömd ?tt

* de romerska soldaterna.

** Ordagrant: när de hade sträckt
ut honom framför remmarna. De, som
skulle gisslas, bundos vid en påle
antingen i stående eller (i svårare fall)
i hängande ställning. Gisslen gjordes
av läderremmar.

t för att leda det pinliga förhöret.

tf Se anm. till kap. 16: 37.

26. Men när hövitsmannen
hade hört detta, gick han till
översten och omtalade det,
sägande: Vad ämnar du göra? Ty
denna människa är en romare.

27. Men översten gick dit ocb
sade till honom: Säg mig, är du
en romare, du?* Men han sade:
Ja.

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet du.

28. Men översten svarade: Jag*
har för en stor penningsumma
förvärvat mig denna medborgar-

rätt. Men Paulus sade: Men jag

är till och med född** (romare).

* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet jag.

** Paulus’ fader hade alltså varit
romersk medborgare. Huru han hade
blivit det, är obekant.

29. Alltså gingo de strax bort
ifrån honom, de som skulle
förhöra honom; men översten
fruktade också, sedan han hade fått
veta, att han var en romare, och

emedan han hade bundit honom.*

* Detta syftar på Paulus’ bindande
med kedjor i kap. 21: 33. Redan det
att sålunda binda en romersk
medborgare var enligt romersk lag ett brott.
Att gissla honom var ännu värre brott,
och att gissla honom ödömd var allra
värst. Att Paulus även sedermera i
Apostlarnas gärningar framställes
såsom bunden (kap. 23:18, 24:27, 26:29),
det syftar på det lindrigare bindande,
som var tillåtet att använda mot en
romersk medborgare under den tid, då
undersökningen om hans brott pågick.
Detta lindrigare bindande bestod däri,
att han medelst en kedja, som var fäst
vid hans handlov, förenades med den
soldat, som skulle vakta honom.
Kedjans andra ände fästes nämligen om
soldatens handlov.

30. Men* då han dagen
därefter ville veta med visshet,
varför han anklagades av judarna,
löste han honom** och befallde
översteprästerna och hela Eådet
att komma tillsammans; och
sedan han hade fört nedt Paulus,
ställde han honom inför dem.

* Denna vers skulle egentligen" höra
till nästa kapitel. Ty här börjar en
ny avdelning i berättelsen.

** Det är av ordalagen i
grundtexten icke visst, om Lukas menar, att
Paulus blev löst ur bojorna strax eller
först på den följande dagen. Att
översten vart rädd därför, att han hade
belagt Paulus med bojor (v. 29), tyckes
göra det troligt, att han strax löste
honom ur dem. Dock mena andra
bibeltolkare, att översten, ehuru han
inom sig var rädd, likväl, för att visa
sitt trots gentemot Paulus’ frimodiga
invändning (v. 25, 28), lät honom
behålla bojorna. Det förra är väl
sannolikare. Så hava vi ock i texten över-

[–-]

{+—+} 670
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free