Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 27 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
27:20-31.
Apostlarnas gärningar.
så betogs oss numera allt hopp
om att varda räddade.
21. Och när de föga hade
ätit,* trädde Paulus då mitt
ibland dem och sade: O män, I
haden bort lyda mig och icke
lägga ut från Kreta samt spara
oss denna sjönöd och förlust.
* Ordagrant: då mycken matlöshet
var. Ångesten vållade, att de föga
eller intet kunde äta. Detta försvagade
dem och gjorde ställningen därigenom
ännu farligare.
22. Och nu uppmanar jag eder
att vara vid gott mod, ty ingen
förspillning av själ skall ske
bland eder utan endast av
skeppet.
23. Ty i denna natt stod
bredvid mig en ängel* från den Gud,
som jag tillhör, vilken jag ock
dyrkar,
Apg. 5: 19, 8: 26, 10: 3, 12: 7.
* Möjligen såg Paulus ängeln i en
dröm. Under den allmänna förtvivlan
om bord har alltså Paulus i trons ro
sovit gott och drömt om änglar. Hans
ord göra dock snarare det intryck, att
han i vakande tillstånd haft den här
omtalade synen. Medan de andra varit
i förtvivlan, har alltså han befunnit
sig i hänryckning (se anm. till kap.
16: 9).
24. sägande: Frukta icke,
Paulus; för kejsaren måste du
framträda, och se, Gud har
skänkt dig* alla dem, som segla
med dig.
Apg. 18: 9, 23: 11.
d. v. s. Gud har beslutit rädda dem
för din skull. Paulus skulle få dem med
sig levande i land. Jämför 1! Mos. 18: [-23-32,-]
{+23—32,+} 19:29. Märk för övrigt, huru
Paulus här på grund av uppenbarelse
beriktigar, vad han i v. 10 till följd av
fruktan hade uttalat som en förmodan.
Utan tvivel hade Paulus bett om allas
räddning. Att i Paulus’ ord icke ligger
något skryt, säger sig självt. Han
uttalar endast med full trosvisshet, vad
Herren har sagt honom. Huru mång’a
gånger det sedan dess har hänt, att en
oomvänd skeppsbesättning och en
skara oomvända passagerare haft en enda
passagerares eller sjömans tro och
böner att tacka för sin räddning ur
sjönöd, det har ingen mer än Gud
räkning på.
25. Därför våren vid gott mod,
I män; ty jag tror Grud, att det
skall ske just på det sätt, som
det har blivit talat till mig;
26. men på en viss ö måste vi
stranda.*
Apg. 28: 1.
* Utan tvivel hade ängeln sagt
honom även det.
27. Men när den fjortonde
natten hade kommit, under det
vi drevo omkring på det
Adriatiska havet,* förmodade
sjömännen vid midnattstid, att
något land kom dem nära.**
* Adriatiska havet är havet mellan
Italien och Sicilien å ena sidan samt
Grekland å den andra.
** Skälet till denna förmodan var
väl, att de tyckte sig på avstånd höra
dånet av bränningar. Se kunde de
icke, emedan det var natt.
28. Och när de hade lodat,
funno de tjugu famnars djup;
men när de hade kommit ett
litet stycke därifrån och åter
lodat, funno de femton famnars
djup.
29’. Och då de fruktade, att vi
till äventyrs skulle stöta på
skarpa grund, kastade de ut fyra
ankare från akterskeppet och
önskade, att det skulle varda dag.
30. Men när sjömännen sökte
fly från skeppet* och hade firat
skeppsbåten ned i havet under
förevändning, att de ämnade föra
ut ankare från förskeppet,
* för att själva komma i land,
lämnande de övriga åt sitt öde.
31. sade Paulus till
hövits-mannen och krigsknektarna: Om
icke dessa bliva kvar på
skeppet, så kunnen I icke räddas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
