Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paradisförbudet. Syndade Adam och Eva såsom individer blott eller
såsom släkte? Var Adam en individ blott eller var han släktets
rot och huvud på samma gång? Voro icke Adam och Eva den
dag de syndade bokstavligen människosläktet, och kan man icke med
all den rätt, som vanliga tanke- och språklagar förläna säga, att
släktet syndade, då Adam och Eva föllo? Och vore deras överträdelse
blott deras personliga förbrytelse, med vilken deras avkomlingar
ingenting hava att beställa, huru skulle då, såväl enligt’skriften som hi- .
storien och den dagliga erfarenheten, alla Adams barn, d. v. s. alla
människor, för hans synds skull både vara och betraktas såsom
syndare, vilka drabbas av alla syndafallets följder, såsom aposteln Paulus
ock så kraftigt betonar, då han bland annat säger: "Domen kom
genom en enda och ledde till en fördömelsedom. Det som kom
genom en endas fall ledde till en fördömelsedom för alla människor"
(Rm. 5: 16, 18)? En Guds dom till fördömelse kan icke
rättvisli-gen vila över oskyldiga. Adams synd är allas överträdelse genom
släktförbindelsen, och Adams olydnad var en släktsynd. Om nu
försoningen i Kristus först och främst är en gottgörelse för synden i
Adam och synden i Adam var en släktsynd, så följer därav med
logisk nödvändighet, att Kristi försoning är en släktförsoning.
Den uppfattning, som icke anknyter återlösningen i Kristus till ett
evigt beslut hos Gud att frälsa några och fördöma andra av de
människor, som skulle skapas och sedan falla, utan till’Guds eviga beslut
att för människan, som Gud skapat till sitt beläte och som i Adam
själwiljande syndat, åstadkomma en evigt gällande försoning, kallas
sub- eller infralapsarism, varav följer, att denna uppfattning kan och
bör inrymma och inrymmer verkligen hela människosläktet eller alla
människor i frälsningsplanen, så långt det gäller dess första moment.
Vända vi oss nu till frälsningsplanens andra moment eller den
enskilda människans personliga förlossning eller frigörelse från
synden, så är det endast universalismen, som här inrymmer hela släktet
i frälsningsplanen. Vare sig man lär en evig fördömelse på grund av
ett evigt beslut hos Gud att för bevisande av sin rättfärdighet fördöma
några för syndens skull eller på grund av att Gud för syndens skull
utelämnar några ur den försoning han bereder för andra eller på den
grund att människan frafnhärdar i otro och synd, nog av, på
uppenbarelsens område läres från alla sidor om evig fördömelse vid sidan
av evig lycksalighet, vilket följaktligen bevisar, att man fattar saken
så, att det ingått i Guds eviga bestämmelse att tillstädja en del män-
472
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
