- Project Runeberg -  Bibelns grundläror /
486

(1922) [MARC] Author: Carl G. Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och himmelsfärden återtaga och begagna dem. Men hur kan en
sådan tanke försvaras? Höra icke de gudomliga egenskaperna eller
fullkomligheterna till gudomsväsendet? Väsendet är i attributen, och
attributen uppenbara väsendet. Guds attribut äro lika oskiljaktliga
från Guds väsen, som människans attribut, självmedvetenhet,
personlighet och ändlighet, äro oskiljaktiga från människans väsen. Utan
de mänskliga attributen är människan icke längre människa. Utan
gudomliga attribut ingen gudomlig natur. Om Kristus i förnedringen
saknar de gudomliga attributen eller blott ett av dem, kan han icke
vara Gud, Guds Son. Paulus förklarar, vad han menar med
utblottan-det (kenosis). Det bestod däruti, att, ehuru jämlik med Fadern, han
antog tjänareskepnad, när han kom i människogestalt, och blev i
ut-värtes måtto såsom en människa. Han "var till i Gudssképnad",
hade tillvaro såsom Gud, Guds Son, men genom och efter
människobli-vandet levde och verkade, han bland människorna såsom en
männni-ska, såsom en tjänare. Stundom talade och handlade Kristus, även
i förnedringen, såsom Guds Son, men det var icke det vanliga. Han
avstod fritt från Gudsskepelsens företrädesrättigheter och talade och
handlade på människosätt.

Att mandomsanammelsen, utblottningen eller förnedringen äro
med varandra besläktade handlingar, och icke blott olika ord för
samma handling, synes vara påtagligt. Föreningen mellan naturerna
kunde på intet sätt rubba eller upphäva de grundbestämningar, som
just göra den ena eller den andra naturen till vad den är. En med
två naturer utrustad person mottager intryck från båda, och de
kunna vara varandra till ömsesidigt stöd eller hinder. Såsom Guds Son
hade Kristus en makt över djävulen och synden, i frestelsen och
lidandet, som han icke kunde hava blott såsom Marias son, låt vara utan
synd. Såsom underkastad lagarna för mänsklig utveckling och
borgerligt samhällsskick kunde Jesus först småningom fatta sin ställning
såsom Guds Son, och det tog honom många och långa år att lösgöra
sig från familjeband och husliga plikter att helt ägna sig åt sin stora
uppgift såsom världens frälsare. Såsom vi alltid hava att betrakta
människan såsom på en gång kroppslig eller fysisk och andlig eller
förnuftig, så är ock Jesus Kristus alltid och samtidigt mänsklig och
gudomlig. Själen eller anden hos människan motsvarar gudomen hos
Jesus, gudamänniskan, och kroppen har sin motsvarighet i
människonaturen såsom andekroppslig. Detta är ock klart uttalat av apostelen

486

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:09:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibgrund/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free