Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sagt, att Nestorius, oavsett hans uppfattning för övrigt, hade
orätt i sin opposition emot uttrycket "Guds moder", såsom i alla fall
ledande till missförstånd och i och för sig oegentligt, ty om Maria
är Guds Sons moder, såsom Skriften säger, så innebär det, att hon
genom ett övernaturligt inflytande givit livet åt ett guda-mänskligt
väsen, men om Gud såsom Gud kan det aldrig sägas, att han vare sig
födes eller dör.
Monofysitismen, såsom Evtykes9 (444 e. Kr.) uppfattning
benämnes, gick till ytterlighet i motsatt riktning. Då Nestorius ställt de
båda naturerna bredvid varandra så löst, att han fått icke blott två
naturer, utan i själva verket två personer, så knöt Evtykes naturerna
tillsammans så hårt i den enda personen, att hän rent utplånade den
ena naturen och erhöll en enda person med blott en enda natur, i
stället för två. Han förgjorde den ena naturen, den mänskliga.
Före mandomsannammelsen kunde man tala om två naturer, men
efter mandomsannammelsen om blott en natur, enäi: mandomen just
genom denna händelse helt och hållet uppgått uti och sammansmält
med gudomen. Då Apollinaris på något förunderligt sätt så insatte
gudomsnaturen i mandomen, att den förra blev osynlig och försvann,
så lät Evtykes den gudomliga naturen helt och hållet uppsluka den
mänskliga. Mandomsanammelsen innebar en förvandlingsprocess,
varigenom Kristi mandom och kroppslighet icke kunde anses likna
vår, utan betraktades mera såsom ett sken, i vilket förhållande den
gamla doketismen synes sticka fram.
Ett förmedlingsförsök mellan den rådande kyrkan och
monofysi-terna är känt under namn av monoteletism eller läran om en enda vilja
hos Kristus, för övrigt utrustad med två naturer. Det ligger i sakens
natur, att en fullkomlig såväl gudomlig som mänsklig natur innebär
gudomlig och mänsklig vilja. Att av två viljor göra en är icke bättre
än att av två naturer göra en. Hade Jesus två naturer, måste han
hava två viljor, ehuru den ena naturens vilja verkade i fullkomlig
harmoni med den andras i den ena enda personen.
De vid mötet i Kalcedon församlade lärarna eller teologerna
formulerade sin kristologiska uppfattning i följande ordalag:
"I likhet med de heliga fäderna lära vi alla med en mun, att man
bör bekänna en och samme Son, vår Herre Jesus Kristus, till sin
gudom och mandom fullkomlig, sann Gud och sann människa,
utrustad med en förnuftig själ och kropp, till sin gudom av samma väsen
som Fadern, till sin mandom av samma natur som vi, i allting lik ess
527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
