Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gudomen, och människan Jesus, Marias Son. Föreningen dem
emellan är en outransaklig hemlighet, vars grund måste sökas i Guds
allmakt och i människans likhet med Gud, men icke förty en levande och
sann förening, där dock substanserna innerligt sammanslutas i en
enda person utan att inbördes upplösas eller sammanblandas. Det
kan sägas vara på samma sätt med denna förening, som förbindelsen
mellan själ och kropp hos människan, vilken är en personlighet,
sammansatt av de två substanserna, ande och materia. Huru denna
förening kommer till stånd och kan regelbundet och oavbrutet fortgå
livet igenom är ett mysterium, som ingen vetenskap kunnat utransaka,
men faktum är icke destomindre, att kropp och själ höra och hänga
tillsamman, utgörande en enda person, ett personligt ego, ett
ande-kroppsligt jag, som har både sinnliga och andliga förnimmelser,
förnuftiga och köttsliga begär, gudliga och världsliga önskningar. Dock
heter det aldrig, att själen överför på kroppen sina egenskaper eller
andliggör kroppen och tvärt om, utan i denna förening, upprättad av
Gud, så innerlig och levande, att först dödens skarpa bila mäktar
upplösa den, består själen med alla sina egenskaper sida vid sida
med kroppen med dess egenskaper. Så ock i fråga om gudoms- och
mandomsnaturerna i Jesu Kristi person. Såsom människan är
ande-kroppslig, så är Jesus Kristus guda-mänsklig. Människans jag
känner, förnimmer, tänker, vill och handlar såsom ett ande-kroppsligt
jag. Än är det själen, än kroppen som förser människan med material
för hennes förnimmelser. Om hon sårar sitt finger, så att det blöder,
så säger hon: jag blöder. Hon säger icke: fingret lider, utan jag
lider. Blodflödet och smärtan äro bestämningar till hennes
andekroppsliga jag, ehuru hon själv och envar vet, att förnimmelsen i fråga
och blodflödet härrör uteslutande från hennes kropp. Någon säger:
Jag avskyr denna nedriga människa. Det är nogsamt bekant, att det
icke finnes en enda atom i hela universum, som kan sättas såsom
subjekt till verbet avsky. Hat är en yttring av själens verksamhet
uteslutande, dock hänföres bestämningen i fråga, icke till själen såsom
sådan, utan till det mänskliga jaget. På samma sätt i fråga om
Kristus. Allt hänföres till hans guda-mänskliga jag utan hänsyn till,
om det är den gudomliga eller den mänskliga naturen, som tillför
honom material för hans förnimmelser. Han säger icke: Min
mänskliga natur törstar, utan "jag törstar". Han säger icke: Min
gudomliga natur vill, var ren! utan: "Jag vill, var ren!" Det heter icke:
Jesu Kristi mänskliga natur satt till bords i Simons hus, utan Jesus
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
