Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utgjuteisen på pingstdagen med dess rika välsignelser kom såsom ett
svar på Jesu bön till Fadern.
Genom lydnaden eller laguppfyllelsen återupprättade Jesus
Kristus Guds viljas oinskränkta myndighet i en syndig värld; genom
blodet på korset löste han det i Adam fallna släktet från
vredesdomen över paradisförbrytelsen, upprättande ett fredstillstånd;
genom pånyttfödelse och rättfärdiggörelse, gudomliga verk med naturlig
förutsättning i försoningen, kommer den troende syndaren i en rätt
ställning till Gud. Han är återlöst och frälst, allt av nåd i och genom
Jesus Kristus. Nu börjar helgelselivets kamp och möda. "Med knapp
nöd bliver den rättfärdige frälst" (1 Pt. 4: 18). Han har att "med
fruktan och bävan arbeta på (bringa till fulländning, katergazomai)
sin frälsning" (Fil. 2: 12). På ett för livet avgörande sätt blir
människan frälst i pånyttfödelsen och rättfärdiggörelsen; det sker
ögonblickligen. I helgelsen är frälsningen fortgående. Om den förra
har sin grund i Jesu lydnad och död, så beror den lyckliga utgången
av den senare i första hand på Jesu liv eller verksamhet efter
uppståndelsen och himmelsfärden såsom översteprest i den sannskyldiga
helgedomen, med andra ord, på hans förebedjande de troende till godo.
Paulus uttrycker det sålunda: "Ty om vi (de troende), medan vi
voro Guds ovänner, blevo försonade med honom genom hans Sons
död, så skola vi, sedan vi blivit försonade, ännu mycket mer bliva
frälsta (genomfrälsta) i och genom hans liv" (Rm. 5: 10). Såsom
lärjungarnas bevarande i tron och i Jesu efterföljd, så att ingen gick
förlorad, upp till tiden för Mästarens bortgång berodde på honom,
på hans omvårdnad och kärlek till "sina egna" ända till slutet (Jh.
13: 1; 17: 12), så beror de troendes beskydd och bevarande under
tiden från hans bortgång till hans återkomst i makt och härlighet på
hans överstepresterliga tjänstgöring såsom förebedjare i helgedomen
därovan. Förbönen är en säker garanti för en lycklig utgång för
Guds frälsta barnaskara på jorden. Innan han "gick bort från denna
världen till Fadern", anförtrodde han dem, som Fadern tagit ut ur
världen och givit åt honom, inbegripande alla dem, som intill
världens ände genom apostlarnas ord skulle komma till tro på honom,
åt sin Fader (Jh. 17: 6, 11, 15, 20). Omkring ett och ett halvt år
tidigare hade Jesus i Galileen förklarat: "Jag har kommit ned från
himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja,
som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att
jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem, som han har givit
570
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
