Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen rättfärdig finnes, icke en. Ingen förståndig finnes, ingen finnes
som söker Gud. Alla aweko, alla blevo onyttiga, ingen finnes som
gör gott, det finnes icke en enda. En öppen grav är dens strupe, med
sina tungor bedraga de, huggormars gift är under deras läppar.
Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. Deras fötter äro snara
till att utgjuta blod, förbannelse och elände äro på deras vägar, och
fridens väg känna de icke. Gudsfruktan är icke för deras ögon" (Rm.
3: 10—18). Såjdan tecknas i skriften den i Adam fallna människan,
och här är ingen åtskillnad. Ur denna massa av fallna och förlorade
varelser uttager Gud "barmhärtighetens käril" sitt namn till ära.
Hans beslut att så göra kallas utkorelse.
Detta beslut förverkligas genom de olika nådeverken i och med
människan, vilka vi vilja vart. för sig upptaga till behandling.
Den klarhet och bestämdhet, varmed nya testamentet talar om en
"utkorelse till frälsning", framgår av dess språkbruk i frågan, som vi
redan anfört. Såsom ytterligare bekräftelse kan tilläggas.
Det heter uttryckligen, att Gud av nåd bestämt somliga till
frälsning ( Apg. 13: 48 18: 10; Rm. 9: 11—16, 17 23, 24; Ef. 1: 4—9.
11; 2: 8; Kl. 3: 12; 2 Tss. 2: 13); att Fadern givit vissa till
egendom åt Sonen (Jh. 6:37; 17: 2, 6, 9, 12; Ef. 1:14; 1 Pt. 2:9); att
föreningen med Kristus genom tron är uteslutande Guds verk (Jh. 6: 44;
10: 26; 1 Kor. 1: 30); att endast de som äro skrivna i Lammets bok
skola frälsas (Fl. 4: 3; Ub. 20: 15; 21: 27); att sinnesändring,
syndaförlåtelse, tro, helgelse och goda gärningar äro Guds gåvor (Jh.
6: 65; Apg. 5: 31; 11: 18; 15; 8, 9; Rm. 12: 3; 1 Kor. 12: 9; Gl. 5:
22; Ef. 1: 4; 2: 9, 10; 6: 23; Fl. 2: 13; 2 Tm. 2: 25; 1 Pt. 1: 2); att
genomfrälsning är utkorelsens yttersta mål samt att beslutet
inbegriper både medel och villkor, som leda till detta mål. (1 Tss. 5: 9; 2
Tss. 2: 13, 14; Ef. 1: 4, 5, 11, 12; 2: 10; Tt. 1: 1; 1 Pt. 1: 2).
Hur klart skriften än talar i frågan, hava kraftiga invändningar
gjorts. Man har ordat om orättvisa, godtycke och partiskhet hos Gud.
Utkorelseläran kommer i strid med läran om människans fria vilja
och ett rätt sedlighetsbegrepp; den alstrar högmod och inbilskhet å
ena sidan, försagdhet, likgiltighet och försumlighet å den andra, m.
m. Vi vilja därför något närmare skärskåda invändningarna i fråga.
1. Gud är orättvis. Utkorelsen gäller människor icke blott såsom
av Gud skapade, utan såsom syndiga, skuldbelastade och
fördömelsevärda. Om någon enda frälses, så är det blott nåd, och de som icke
frälsas lida blott vad deras gärningar äro värda. Det är större skäl
590
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
