Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la, i det senare proetoimazo (hetoimazo) förut, i förväg, bereda. Med
vredens (orgä) och barmhärtighetens (eleos) kärl avses människor
såsom föremål för Guds vrede eller barmhärtighet. I vilken mening
voro ’vredens kärl’ beredda till förtappelse? I betydelsen av färdiga,
mogna, lämpliga? Vem hade berett eller i ordningställt dem för det
eviga fördärvet? Paulus säger icke direkt, att Gud gjort det, icke
heller att det var i förväg gjort. Kan en människa bereda sig själv ofärd
både för detta och det tillkommande livet? Visserligen. Paulus
säger på ett annat ställe: "Genom din hårdhet och ditt hjärtas
obot-färdighet samlar du över dig vrede (orgä), som skall drabba dig på
vredens (domens) dag, då Guds rättvisa dom varder upppenbar" (Rm.
2: 5), och åter: "Så uppfylla judarna — genom att döda Herren
Jesus och sina profeter och genom förföljelse och motstånd mot
a-postlarna — alltjämt sina synders mått. Dock vredesdomen har
kommit över dem i all sin stränghet" (1 Tss. 2: 16). Detta är väl den
väg, på vilken både judar och hedningar bereda sig själva eller
mogna för det eviga fördärvet. Dock våga vi icke påstå, att denna
förklaring, om ock i och för sig riktig, fullt motsvarar Pauli tankegång i Rm.
9 kp. Om ’vredens kärl’ är detsamma som ’kärl till vanheder’ och
’barmhärtighetens kärl’ motsvarar ’kärl till heder’, då fordra Pauli
tydliga ord (9: 20, 21) samma subjekt för beredandet av båda kärlen,
nämligen Gud. Krukomakaren förfärdigar av samma massa båda
slagen. Så framstående auktoriteter inom skrifttolkningen som Calvin,
De Wette, Meyer, Philippi och Alf ord betona detta förhållande.
Enligt sammanhanget vilka äro ’barmhärtighetens kärl’? Utan
tvivel de troende "fäderna" i Israel, "kvarlevan enligt utkorelsen av nåd"
(11: 5) bland judarna på Pauli tid, till vilka han själv hörde, de
troende i Rom och på andra platser bland judar och hedningar. De voro
’kärl till heder’ för Gud, som på förhand, av evighet, genom sitt
"utkorelserådslut" (9: 11) berett dem till härlighet. Vilka bliva då de
’kärl till vanheder’, som äro i Pauli tankar? Enligt sammanhanget
avses utan tvivel hedningen Farao, inom Israel Esau, Ismael och den
då levande judiska nationen med Kaifas och andra såsom ledare, som
dödat Kristus och nu förföljde Paulus och andra evangelii
förkunna-re. Gud hade "låtit Farao uppstå, på det han skulle visa sin makt på
honom" (9: 17. Han hade satt honom på Egyptens mäktiga tron, men
det ledde till hans undergång. Gud hade ingen heder av Farao. Esau
var Isaks förstfödde son och ärvde stora företrädesrättigheter inom
den patriarkaliska familjen, men till en skamfläck blev Esau eller
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
