Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras ogudaktighet och sj älvförhärdelse. Saken ar densamma rörande
kvarlevan enligt utkorelsen och Israels folk såsom ett helt såsom ock
rörande hedningarna och Israel. Sålunda å ena sidan ett
upptagande, en benådning, grundad uteslutande på Guds viljas välbehag,
och å andra sidan en förkastelse, reprobatio, grundad på de
förkastades ohelighet, otro, självförhärdelse. Den dom som i tiden och efter
tiden drabbar ’kärlen till vanheder’, "tillredda, i ordning ställda, till
förtappelse", är Guds rättvisa dom, evigt beslutad, och att förneka,
att de förtappades antal är lika visst antecknat i Guds allvetenhets och
rådsluts böcker, som någonsin de frälstas, vore att förneka Guds
all-vetenhet.
Om krukomakaren och leret vilja vi anföra ur Dr. F. Codets
utläggning av romarebrevet följande: "Liksom det tillkommer endast
krukomakaren att bestämma det bruk, som han bör göra av de olika
delarna av den massa, som han har under sina händer, för att få den bästa
möjliga fördel av var och en, så tillkommer det ock Gud allena att
anvisa mänsklighetens olika delar — och detta gäller judarna icke
mindre än de övriga människorna — den roll, vilken bäst lämpar sig för
det slutliga mål, som han vill uppnå. — Man förstår lätt, att det bruk
Gud gör av Farao, t. ex. vid uttåget ur Egypten, såsom ett kärl till
vanheder, långt ifrån att utesluta dennes sedliga frihet, tvärtom
förutsätter och innefattar i sig densamma; ty den vanhedrande roll, som
Gud anvisar honom vid detta tillfälle, är ingalunda oberoende av den
hållning, som han förut intagit gent emot Gud. Det bruk, som Gud i
detta fall gör av sin högre makt, är lika noggrant bestämt av hans
vishet, som krukomakarens är bestämt av hans skicklighet i sitt yrke.
Sådan är apostelns fullständiga tanke. Men alldeles riktigt är det,
som /. P. Lange säger: ’Då människan har kommit till den punkt, att
hon gör sig en Gud, som hon menar sig kunna binda med sina egna
rättigheter, då träder Gud själv upp i hela sin sanning såsom den Gud,
som i absolut fri makt står över henne, inför vilken hon är såsom ett
intet eller som leran i krukomakarens hand.’ — Leret föreställer
alltså mänskligheten i dess helhet, icke mänskligheten såsom Gud skapat
den, utan i det tillstånd, vari han finner den i varje ögonblick, som
han gör den till tjänare åt sitt rike. — Det tillkommer Gud själv att
efter sin vishet bestämma den roll, som han vill anvisa åt var och en
mänsklig varelse."
1 Pt. 2: 8: "Emedan de icke tro ordet, stöta de sig på hörnstenen,
vartill de ock äro bestämda" (etethäsan, tithämi). Dr. Williams yttrar
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
