Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var en släktsynd, så är det alldeles i sin ordning att det som i och
genom Kristus skett och utverkats till förmån för alla också blir omtalat
och framställt för alla. Lagens dom måste uttalas över alla, såsom
ock evangelii välsignelser bringas till allas kännedom, och på den
vägen kallar eller uppfordrar Gud syndaren att besinna sig och söka
den hjälp, som är beredd. Det är därför ock riktigt, att kallelsen i
sig innesluter såväl ett lagiskt som ett evangeliskt moment.
Denna indirekta eller universella kallelse, som går ut till alla
människor och till varje människa och som så mången gång förklingat och
fortfarande förklingar för döva öron, står i ett analogt förhållande
till det krav, som Gud rättmätigt har på varje människa att vara
moralisk och vandra inför honom i rättfärdighet och fullkomlighet.
E-huru människan i sitt köttsliga sinne saknar både vilja och kraft att
älska Gud över allting och sin nästa såsom sig själv, så är och förblir
det dock hennes skyldighet att så göra, och Gud sänker icke märket för
sin fordran på henne efter måttet av hennes vilja eller förmåga. Hon
måste vara på ett visst sätt för att vara honom behaglig. Hon måste
vara sådan som hon bör vara. Så låter Gud heller aldrig en människa
vandra på syndens och orättfärdighetens stig utan att ständigt
påminna henne om syndens natur och följder dels genom samvetets röst,
dels genom historiens vittnesbörd, dels genom händelser och
tilldragelser i livet och dels genom uppenbarelsen och lagen. Han upphör icke
att varna henne och kalla henne tillbaka från orättfärdighetens vägar,
även om han nödgas tala till ett ohörsamt folk, som vandrar på sina
egna vägar. Han upphör icke heller att erinra om sin godhet och
långmodighet, även då han därigenom icke lyckas locka människan
till bättring, ty han låter sin sol uppgå över onda och goda, låter
regna över rättfärdiga och orättfärdiga, låter jorden frambringa skördar
och "mättar människans hjärta med mat och glädje." Ja, än mer han
uppenbarar sig i löften och förutsägelser, sänder sin Son i världen och
kungör genom evangelium försoningsverkets allmänt gällande
betydelse, varigenom han .framställer sig själv som förbarmare och
hjälpare, till vilken en var kan och bör vända sig.
Det -finns vissa anknytningspunkter för ett sådant Guds vädjande
till människan. En sådan ligger i den oro, som är allmän i världen,
samt i bristande tillfredsställelse med det närvarande. Vidare i
fruktan iör döden och domen; i den allmänna överbevisningen eller
medvetandet om synd och därmed förknippat elände. Där en kristlig
uppfostran äger rum och evangelium predikas ochr åhöres är större utsikter
603
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
