Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av intet eller en skapelse av någon ny substans eller beståndsdel hos
människan. Den pånyttfödde har ingen ny grundförmögenhet, som
saknas hos den opånyttfödde. Det påståendet att Adam skapades med
ande, själ och kropp och i fallet gick förlustig om anden (pneuma),
som i nya födelsen återställes eller på nytt införes, d. v. s. nyskapas, i
människan, är blott ett av flera misslyckade försök att tillämpa
triko-tomismen. Om så varit, vore icke anden odödlig eller oförstörbar.
Vidare saknade varje människa före pånyttfödelsen ande eller en
odödlig själ. Hon vore ingenting annat än ett djur, låt vara ett högdjur,
det högsta en adventist kan göra henne till. Till sist innebure det
angivna påståendet, att Gud fortsatte att skapa av intet, visserligen
icke, såsom kreatianerna lära, vid den naturliga födelsen, utan vid den
andliga.
Människan är allt vad hon är alla gånger, vare sig hon är
pånytt-född eller opånyttfödd. Guds eller Andens verk i nya födelsen är icke
en skapelse av något nytt, ty det nya som bliver är blott en förändring
eller omdaning av vad som redan är. Pånyttfödelsen avser ingen
kroppslig eller yttre förändring. Den är en inre omskapelse. Den rör
själen eller anden. Själsförmögenheterna äro givna hos alla
människor i och med den första människans skapelse. Alla människor
tänka, känna och vilja. De äro i besittning av kunskaps-, handlings- och
förlustelseförmågan, vilka förmågor i nya födelsen komma under ett
förlossande, frigörande och upplyftande inflytande eller förändras till
riktning och verksamhet. När sålunda det tänkande, förnimmande och
viljande, som redan är och såsom sådant tillhör människoväsendet,
blott i den mening nyskapas, att det till innehåll och syfte förändras,
så är det på samma gång tydligt, att nyskapelsen i fråga icke är en
skapelse av intet.
Det nya, som genom nya födelsen frambringas, är icke heller något
nytt i den meningen, att det aldrig förr förekommit hos människan
eller i människovärlden. Sådan människan blir till innehållet och
riktningen av tanke-, känslo- och viljelivet, måste hon hava varit före fallet.
Här är icke rätta platsen att uppdraga en jämförelse mellan Adam före
fallet och den ur sitt fall genom pånyttfödelse upprättade syndaren,
men endast så mycket kan och bör med visshet sägas, att arten av
sinnesförfattningen hos Adam före fallet och hos den pånyttfödde är
och måste vara densamma, ty pånyttfödelsen är på samma gång en
återställelse av det ursprungliga eller åtminstone den första eller
grundläggande akten i denna återställelse.
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
