Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordningen i världsalltet och de välsignelser och fördelar, som där äro
nedlagda.
Även mot läran om pånyttfödelsen hava invändningar gjorts och
göras. Dr. Northrup upptager några av de viktigaste bland dessa
till vederläggning.
1. Hon är obegriplig. Pånyttfödelsen påstås vara antingen en
yttring av människans själ eller en förändring i själva hennes väsen,
alldenstund antagandet av en ny livs-riktning innebär någonting
ofattligt och meningslöst.
Antagandet av uppkomsten i själen av en ny grundriktning eller
böjelse är icke obegripligare än förvärvandet av skicklighet i vilken
praktisk färdighet som helst.
2. Hon är oförenlig med den fria viljan. Såsom vi uppfatta och
framställa nya födelsen, verkar den Helige Ande i fullkomlig
överensstämmelse med lagarna för människans natur såsom ett fritt och
självbestämmande väsen. Guds Ande verkar i oss både att vilja och göra
efter sitt eget goda behag.
3. Hon är en stark ursäkt för syndaren i hans obotfärdighet. Har
icke människan makt av sig själv, vare sig naturlig eller sedlig, att
ö-vergiva synden och föra ett heligt liv, att utbyta Satans tjänst mot
Guds, då har hon ingen förpliktelse att så göra och kan icke klandras,
om hon fortsätter i sitt obotfärdiga tillstånd. Detta påstående
grundar sig på det antagandet, att satsen: "Jag är pliktig, därför kan jag"
är med tvingande nödvändighet sann i hela dess omfattning.
I fråga om icke fallna, sedliga varelser måste förmågan, den
naturliga och sedliga, hålla jämna steg med förpliktelsen. Det är ock
tydligt, att om ett sedligt väsen skulle utplåna någon av sina
grundför-mögenheter, såsom förnuftet, samvetet eller viljeförmågan,
skyldigheten att lyda Guds befallningar därmed upphörde. Däremot är det
icke alls givet, att en sedlig varelse, som genom en handling av sin
fria vilja störtar sig uti ett sådant träldomstillstånd under synden,
att hon nödvändigt behöver Guds nåd för att bliva i stånd att
beträda helighetens väg, är utan ursäkt i sitt självförvållade tillstånd av
sedlig hjälplöshet. Är det icke Satans skyldighet att ögonblickligen
bliva lika helig som Gabriel? Är det icke mänsklighetens plikt, utan
hänsyn till Guds hjälp, att genast bliva lika fri från synd, som de
fullkomnades andar? Och dock är det platt omöjligt för Satan
eller mänskligheten att utan hjälp av Guds nåd uppnå ett tillstånd av
624
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
