Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1 Tss. 5: 23; 2 Kor. 7: 1; Eb. 12: 14), kallas ock "förnyelse"
(ana-kainåsis), sinnesförnyelse (2 Kor. 4: 16; Rm. 12: 2; Kol. 3: 10; Ef.
4:23; Tt. 3: 5).
Förnyelse (anakainåsis), "sinnesförnyelse", är följaktligen det
verk av Gud eller Guds Ande i den pånyttfödde, varigenom det
gradvisa likbildandet med Kristus eller gudsbelätets återupprättande
förverkligas. Sedd från människans sida, blir förnyelsen den pånytt
föddes verksamhet, föranledd av Guds Andes inneboende, varigenom han
ikläder sig den "nya människan "
Helgelsen tillägges följande bestämningar: 1) Hon verkas av Gud
eller Guds Ande (Jh. 14: 17, 18; 15: 4, 5; 1 Kor. 1: 30; Fl. 2: 12,
13); 2) hon förmedlas hos den pånyttfödde, likasom
rättfärdiggörel-sen, genom tron (Apg. 15: 9; Ef. 4: 13; 1 Pt. 1: 6, 7); 3) hon är
ett fortgående verk, tagande sin början i pånyttfödelsen samt fulländas
i härliggörelsen eller det Andens verk, genom vilket den pånyttfödde
helt befrias från syndens i hans natur inneboende rot och besmittelse,
vilket verk anses inträda med döden och fulländas i uppståndelsen
(Rm. 8: 9, 14, 29, 30; 1 Kor. 1: 8; 2 Kor. 3: 18; Kl. 3: 10; Eb. 12:
14, 23; 1 Jh. 3: 2); 4) hon har olika grader, men är aldrig
fullkomlig eller fulländad i detta livet (Mtt. 6: 12; Lk. 17: 5; Rm. 1: 17; 7:
14—25; 8: 1, 2; Gl. 5: 17; Ef. 4: 13; Fil. 3: 10—12, 15, 16; 1 Jh.
1: 7, 8); 5) hon sträcker sig till hela människan, tagande i anspråk
den pånyttföddes ande, själ och kropp (Fil. 3: 21; 1 Tss. 5: 23).
Själva drivkraften eller eggeisen i en troendes helgelse eller
sedlighetsliv är kärleken (1 Jh. 4: 9, 10, 16, 19), vilken visar sig i goda
verk eller gärningar.
Helgelsens yttersta mål är fullkomlighet eller likhet med Gud (1
Pt. 1: 16; 1 Jh. 3: 2).
För en rätt uppfattning av helgelsens väsen och beskaffenhet är
nödigt att taga i betraktande det tillstånd, i vilket människan befinner
sig såsom opånyttfödd, samt beskaffenheten av den förändring, som
sker i nya födelsen. Såsom opånyttfödd är människan i besittning av
alla de krafter och förmögenheter, med vilka hon i skapelsen utrustats.
Det förvända i hennes fallna tillstånd framstår på tre olika sätt.
1. Hon har en ond, förvänd själsriktning. Hennes natur är
grund-fördärvad och såsom sådan en källa, ur vilken alla syndiga
handlingar hava sin upprinnelse och utflöde.
2. Somliga av hennes förmögenheter, de högsta och förnämsta,
genom vilka hon skulle uppehålla den omedelbara förbindelsen med
656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
