- Project Runeberg -  Bibelns grundläror /
674

(1922) [MARC] Author: Carl G. Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är nog ingen sann kristen, som har något emot, att det vore
eller kunde bliva, såsom Wesley säger, att den inneboende synden vore
fullständigt utrotad och att kärleken till Gud, bröderna och
människorna vore fullkomligare eller åtminstone fullkomligare än den är
både hos metodister och andra kristna, men vad vinner man med en
tom fantasibild utan motsvarighet i verkligheten? Hela tankegången
är en drömbild, en bedräglig ökenhägring. Ap ostelen Paulus klagar
över den inneboende synden såsom ett hinder i vägen för hans
pånytt-födda vilja (Rm. 7: 14—25)., och apostelen Johannes kallar talet om
frihet från inneboende synd hos den troende för självbedrägeri (1
Jh. 1: 8), och huru man än må bedöma det, vi sätta både Paulus och
Johannes långt framom Wesley, när det gäller kristlig insikt och
erfarenhet.

Läran om syndfri fullkomlighet i denna världen grundar sig på
missuppfattning av flera viktiga sakförhållanden. Först och främst
är begreppet om Guds lag falskt. Man betraktar icke lagen såsom ett
oföränderligt uttryck för Guds helighet, utan såsom den rörliga
visaren på en vikt eller våg, där fordringarna kunna lämpas efter de
skapade varelsernas sedliga tillstånd. För det andra blir ingenting
annat synd än medvetna och självbestämda handlingar. En förvänd
själsriktning och ett med Guds heliga natur stridande sedligt tillstånd,
syndiga böjelser, anlag och vanor, äro icke synd. För det tredje
till-skrives viljan förmågan att varje ögonblick i livet välja Gud till sitt
högsta goda samt infria sina förbindelser, då däremot verkliga
förhållandet är, att viljan genom syndafallet blivit förvänd och av synden
förslavad.

Vad angår John Wesleys uppfattning i denna fråga, så var han,
som bekant, en lärjunge av Arminius, vilken icke räknade en syndig
viljeriktning för synd, utan endast en viljeyttring eller handling, och
som påstod, att det ärvda fördärvet sträckt sig mer till de fysiska
krafterna och förståndsförmögenheterna än till själva viljan. Adams synd
var icke en släktsynd. Det medfödda onda anlaget tillräknas icke
såsom sådant. Arminius förstod vad det vill säga att göra ont, men icke
väd det är att vara ond, och dock måste man först vara ond för att
göra ont. Det blir ingen frukt utan ett träd, som bär eller frambringar
frukten. Det säger sig emellertid självt, att med en så grund och ytlig
uppfattning av syndens väsen det låter sig göra att tala om och lära
"syndfrihet." Har man däremot fattat skriftens framställning om syn-

674

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:09:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibgrund/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free