Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄTTONDE KAPITLET
Trosståndaktigheten
"Var trogen intill döden, så skall jag giva dig
livets krona — Jesus.
T rosståndaktighet (hupomonä) är en fri och otvungen verksamhet
av den pånyttfödde, som står under den inneboende Andens
heliggörande inflytande, varigenom han dagligen avkläder sig den gamla
människan och ikläder sig den nya eller, i kampen mot Satan, synd, kött
och värld, med kristligt hopp, frimodighet och tålamod härdar ut i
tro och goda gärningar till vandringsloppets slut, varpå följer
härlighetens ovanskliga krona. Jh. 10: 27—30; Rm. 8: 37; 2 Kor. 9:8; Ef.
1: 18—20; Fil. 1: 6; 2 Tss. 3: 3; 2 Tm. 1: 12; Eb. 7: 25; 1 Pt. 1:
3—5; 1 Jh. 5: 18; Jud. 20, 21, 24; Ub. 3: 10.
Förhållandet mellan helgelsen och trosståndaktigheten kan
sammanfattas i följande punkter: 1) De äro egentligen samma verk, sett
från olika sidor, en gudomlig och mänsklig; 2) helgelsen är grund,
ståndaktigheten följd; 3) i helgelsen är den Helige Ande den
verkande, i ståndaktigheten framträder den pånyttfödde såsom den
verkande; 4) logiskt föregår helgelsen ståndaktigheten, faktiskt äro de
samtidiga och förbundna; 5) båda äro fortgående från ögonblicket
av människans pånyttfödelse till slutet av den pånyttföddes liv på
jorden.
En pånyttfödd kan avfalla och för en tid komma bort ifrån
Herren; i hans av synden fördärvade natur finnas alla förutsättningar
för möjligheten att gå evigt förlorad; en pånyttfödd kan icke
inkomma i en evig härlighet därovan utan att härnere hava levat ett liv i
679
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
