Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke var fråga om att försona eller blidka Gud, såsom hade hos honom
genom syndafallet någon förändring inträtt, utan att försona
människan, d. ä. borttaga hennes synder och därigenom framställa henne
rättfärdig för Gud". *) Detta vill med andra ord säga, att
Waldenström förnekar den s. k. objektiva försoningen eller försoningen i
objektiv mening. Försoningen gäller icke Gud, utan endast
människan. Försoningen sammanfaller till begreppet med
rättfärdig-görelse, syndaförlåtelse, pånyttfödelse. Försoning i betydelse av
gottgörelse, laguppfyllelse, strafflidande i en ställföreträdares person,
Vilket i första rummet måste avse Gud, vars lag överträtts och vars
heliga, mot synden reagerande väsen kräver upprättelse, är ett med
denna åskådning oförenligt begrepp. Grundegenskapen i Guds natur
är icke helighet, utan kärlek. En människa, som med mogen
överläggning och fritt val överträder Guds lag, är icke en förbrytare, som
genom sitt brott hemfaller under Guds dom och förbannelse, ifrån
vilken hon endast genom en antaglig ställföreträdares liv kan lösköpas,
utan "det fallna barnet, som Gud oföränderligen älskar, emedan han
är kärleken"**), och som endast behöver handräckningen av ett
talande föredöme för att allt skall bliva väl. Ställföreträdelseidén, som så
klart framlyser i den gammaltestamentliga offer inrättningen och i
nya testamentet bokstavligen läres i de allra starkaste uttryck,
om-skrives på ett egendomligt sätt. "Vår Herre Jesus är i sitt lidande
icke vår ställföreträdare till att borttaga Guds vrede, utan Guds
ställföreträdare att borttaga våra synder".
Träffande säger den finske teologen, professor A. F. Granfelt:
"Waldenström ställer sig alldeles på tvären emot läran om en i och
genom Kristus skedd objektiv försoning; han vill ej veta av någon
annan försoning än den subjektiva, som allt fortfarande sker i den
mån och den ordning, som människorna genom en levande tro sluta
sig till sin Frälsare samt dymedels låta försona sig med Gud".***)
När lektor P. Waldenström först öppnade striden i
försoningsfrågan, synes han hava gjort sig mycket liten reda för vad frågan
egentligen gällde. Han utgick emellertid ifrån den förutsättningen att
försoningen var ett längesedan fullbordat faktum, att den blivit
verkställd i Kristi död och uppståndelse. Därom vittna tydligt uttryck
sådana som dessa: "Syndarens synd måste tagas bort och han fram-
*) Pietisten 1872. Sid. 359.
**) Om försoningens betydelse. 1873. Sid. 11.
***) A. F. Granfelt. Om försoningen i Kristus.
689
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
