Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, som tillhör släktet. Men den skuld, som vilar över
människosläktet och över varje Adams barn för överträdelsen i paradiset, är gäldad
med Jesu Kristi liv eller blod såsom en ställföreträdande lösepenning.
Det kan icke betyda annat än att varje person, som icke har
personliga överträdelser, utan är en syndare endast i Adams fall, står såsom
rättfärdig genom Kristi lydnad (Rm. 5: 19). Detta är det tillstånd, i
vilket de små barnen befinna sig, vilkas frälsning måste grundas
uteslutande på försoningen i Kristus Jesus. Utan eget medvetande och
val, utan personlig tillvaro, hava de fallit i den första människan;
u-tan medvetande, utan tro eller viljebeslut äro de återlösta i Kristus
Jesus. Den dom till fördömelse, som drabbade dem såsom en följd
av Adams överträdelse, är upphävd och förvandlad till en
rättfärdig-görelsedom till liv genom Jesu Kristi rättfärdighet. Det finns ingen
fördömelse för de små barnen, som icke personligen eller av fri
vilja syndat, ty Jesus Kristus är försoningen för släktsynden, den enda
ö-verträdelse, i vilken de hava del såsom lemmar i släktet. Om det
gi-ves en släktsynd och en släktförsoning, så måste det ock givas en
släktets rättfärdiggörelse, av icke mindre betydelse för släktet än
försoningen, ett rättfärdigande, som dock gäller släktet endast i den
omedvetna och oansvariga åldern, ty skriften lär alldeles tydligt, att
människan, om hon kan skilja på gott och ont och lika fullt själwiljande,
av fritt val, gör synd, för att kunna rättfärdiggöras måste ändra sinne
och tro på Jesus Kristus. Ett spädbarn kan varken ändra sinne eller
tro; det har intet ont gjort och har intet att bekänna. På grund av
Kristi lydnad och död är den späda och oansvariga åldern fritagen
från fördömelse och frikänd från skulden till syndafallet, om ock
icke från några dess följder, såsom en syndfördärvad natur och den
lekamliga döden. Barnet födes med en sådan natur, i sig själv
fördöm-lig, utan att för densamma hemfalla under domen, ty Kristus hade
såsom barn och människa en syndfri natur. Att tala om till
frälsning utkorade och icke utkorade barn är att helt förvända
begreppen. Utkorelsens mål är sinnesändring, tro, helgelse (Jh. 15: 16; 2
Tss. 2: 13; Ef. 1: 4; 2: 10). Sinnesändring, tro och helgelse falla
icke inom den omedvetna ålderns område. Om grunden till de små
barnens frälsning låge i utkorelsen, så förfelade utkorelsen sitt mål på
dem, vilket är orimligt, enär utkorelsen är ett gudomligt rådslut.
Grunden till den omedvetna och oansvariga ålderns frälsning eller
fritagande från syndafallets skuld och den därpå följande domen till
fördömelse ligger utan vidare och uteslutande i försoningen eller återlös-
709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
