Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skapelsens yttersta mål är Guds förhärligande, men Guds
förhärligande kan ske även på annat sätt än endast genom någras frälsning och
andras fördömelse. Synden erkännes vara en verklighet, men dess
första orsak är icke att finna i Guds vilja, som är helig och raka
motsatsen till synd. Dennna uppfattning, kallad sublapsarism eller
in-fralapsarism, erkänner dock icke synden såsom en absolut oberoende
verklighet varken i tiden eller i evigheten. Om det goda i första hand
är ett viljetillstånd hos Gud, ett oföränderligt sådant, så måste det
goda vara evigt, utan begynnelse och slut. Om det onda åter, som är
motsatsen till det goda, betecknar ett viljetillstånd, icke ett tillstånd i
Guds vilja, som aldrig kan vara syndig, utan ett viljetillstånd hos en
av Gud skapad varelse, ängel eller människa, så äro två ting
självklara: 1) denna vilja hade aldrig kunnat bliva ond, om Gud icke danat
henne så, att det var möjligt att synda; 2) denna vilja hade aldrig
kunnat bliva ond, om Gud icke tillstått det ondas uppkomst. Om
Gud så utrustade förnuftliga väsen, att ett fall varit omöjligt, så
hade synden för evigt varit utestängd ur Guds skapelse. Syndens
möjlighet gör emellertid icke synden till en nödvändighet, och syndens
möjlighet gör icke Gud till syndens upphov eller första orsak,
all-denstund möjligheten att icke synda förefanns i lika stor grad.
Utgången berodde på det bruk det förnuftiga väsendet komme att göra
av sin egen fria vilja. Människan valde att handla i strid med Guds
vilja, och synden framträder för första gången i vår värld såsom en
mot Guds vilja stridande vilja. Denna vilja var skapad av Gud, men
människan gjorde själv ett sådant bruk av sin vilja, att den kom i
strid med Guds vilja, det vill säga, blev syndig. Människan, genom
ett effektivt beslut av Gud skapad helig, med Guds tillstädjelse vorden
en syndare genom missbruk av sin fria vilja, är utkorelsens objekt
eller föremål enligt den sub- eller infralapsariska uppfattningen.
Vi hava redan lärt av skriften, att Guds beslut att utköra syndare
till frälsning förutsätter hans beslut om återlösningen. Beslutet om
försoning genom en ställföreträdare föregår utkorelsebeslutet i
beslutens logiska ordning. En aktningsvärd klass av teologer och kristna
hysa dock den uppfattningen, att utkorelsebeslutet föregår
återlös-ningsbeslutet (högkalvinism). Den ryktbara synoden i Dortrecht,
Holland, 1619 intog denna ståndpunkt. Likaså Westminster bekännelsen
av 1647. Människan skapades av Gud och föll genom olydnad i synd.
Gud utväljer en del till frälsning, lämnande de övriga att följa sina
syndiga böjelser, ledande till fördärv. Synden är fördömelsens enda
711
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
