Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en enskild person eller en korporation, ett råd av äldste, biskopar
eller andra förtroendemän, hon har att mottaga föreskrifter och
förhållnings order i yttersta hand.
Den katolska kyrkan är ett organiserat samfund med påven såsom
överhuvud. Hon påstår, att alla som äro döpta höra henne till. Hon
gör anspråk på ofelbarhet i både lära, gudstjänstordning och
kyrkoförfattning. Hon är från hjässan till fotabjället fullkomlig och
motsvarar till den grad begreppet församling och himmelriket på
jorden, att hon stolt utbrister: "Extra ecclesiam nulla salus". Utom
den katolska kyrkan såsom ett yttre ordnat samfund finnes ingen
frälsning eller salighet. Det är höjden av förmätenhet hos ett
politiskt parti med religionen till täckmantel, med en från början till
slut falsk lära, med ett oomvänt presterskap, blint behärskande en
o-gudaktig och okunnig folkmassa, som trälar i stoftet för .Maria- och
helgonbilder. Detta djärva uppträdande synes hava så uppskrämt en
del, att de gått till den ytterligheten att förklara krig mot varje
föreställning om en yttre, ordnad församling. Man vill icke veta om
någon regelbunden verksamhet, något bestämt predikokall, några
anställda och avlönade lärare o. s. v. Allting skall vara "andligt".
"Anden", d. v. s. tillfällets ingivelse, skall leda och bestämma allt.
Den skall tala eller predika, som anden manar, man eller kvinna.
Ingen ordning, inga valda pastorer och diakoner, ingen egentlig
församlingstukt, och när det går som längst, icke dop eller nattvard.
Sådan är riktningen hos kväkarna, plymouthbröderna och åtskilliga
andra därmed besläktade riktningar. Utan tvivel ligger mysticismen
till grund för sådana ytterligheter i fråga om församlingsbegreppet.
Det har visat sig, att då Guds Ande utgjutes och människor
omvändas och frälsas, frågorna om dop, församling och nattvard genast
komma på dagordningen. Så var det den stora pingstdagen i
Jerusalem och överallt, där evangelium segrande gick fram i apostlarnas
dagar. Så skedde ock i reformatorernas tider, ehuru den sanna
församlingens vrångbild, påvekyrkan, stod hindrande i vägen för nya
testamentets församlingsbild, fördunklande och skymmande
reformatorernas blick. I våra dagar, de stora andliga rörelsernas
tidevarv, en ovanlig missionsperiod, är saken densamma.
Församlingsfrågan är underkastad grundlig prövning. Påvekyrkan och de olika
statskyrkorna i den gamla världen förlama och försvåra i många fall
denna undersökning, men giva åter vid andra tillfällen anledning att
forska och pröva. I ett sådant land som Sverige, där den evangeliska
724
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
