Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göras och beslut fattas i allahanda frågor, utan där lovsångens och
bönens ljud aldrig tystna, där skriftens sanningar föredragas och
inskärpas, där synder förlåtas och bestraffas, där vittnesbörd och
bekännelser avgivas och där lydnad för Gud och hans ord läres och
utövas.
Nya testamentet använder ordet ekkläsia några gånger i en annan
än den vanliga bemärkelsen. Så t. ex. talås om "församlingen i
öknen" (Ag. 7: 38) i betydelsen av folkförsamlingen eller Israels
menighet i öknen. I Ag. 19: 32, 39,’40 talas om "församlingen",
syftande på en hednisk folkförsamling, i 39 versen en laglig, beslutande
sådan, i 32 och 40 verserna en församlad menighet, en förvirrad
folkhop, en sammanskockning av dagdrivare och bråkmakare.
I Eb. 2: 12 anföras Davids ord (Ps. 22: 23, 26): "Mitt i
församlingen", som naturligen är liktydligt med: i kretsen av den
församlade folkskaran, mitt i sammankomsten. "Församlingen" i det
eller det huset (Rm. 16: 5; 1 Kor. 16: 19; Kl. 4: 15; Fl. 1: 2)
menas antingen församlingsmedlemmarna i en och samma familj
eller ock en grupp av församlingen, sammankommande i ett visst
hem för uppbyggelse och gudsdyrkan. Delen användes för det hela
eller i partitiv mening. Stundom förekommer ordet i allmän eller
kollektiv mening. "Församlingen hade frid över hela Judeen och
Galileen och Samarien" (Ag. 9: 31), alla församlingar, varje
församling i dessa trakter. Åter användes församling i generell, ideell
eller retorisk mening, församlingen såsom en institution, släkte, klass,
såsom motsvarande sin idé och bestämmelse (Mtt. 16: 18; 1 Kor. 12:
28; Ef. 5: 27) samt i bildlig, förblommerad, betydelse (Kol. 1: 18,
24; Ef. 1: 22; 1 Tm. 3: 15).
Det är ingen, som sätter ifråga, huruvida apostlarna voro
verkliga "lärjungar", sant omvända och döpta. Ingen betvivlar, att de
120 voro kristna "bröder", lärjungar, döpta troende, då dopet var
inseglet på allt lärjungaskap. Ingen djärves neka till trovärdigheten
av Lukas’ berättelse om de tretusendes omvändelse och dop. När
så är, blir det med ens klart, att den första kristna församlingen i
världen är ett samfund av döpta troende.
Att dessa människors omvändelse var ett verk av Guds Ande genom
ordets predikan är påtagligt. Ordet verkade så, att åhörarna "kände
ett styng i hjärtat" och frågade ängsligt: "Bröder, vad skola vi
göra?" De uppmanades att "ändra sinne och i Jesu Kristi namn
låta döpa sig till syndernas förlåtelse." Men det stannade icke
745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
