Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anden och apostlarna. Undsättningar, gåvor och offer voro frivilliga,
även då det gällde en mer allmän insamling, såsom den för vilken
Paulus arbetade inom de hedningkristna församlingarna.
Barnabas’ sändande till Antiokia var en självständig handling av
församlingen i Jerusalem, såsom Antiokiaförsamlingens handling att sända
Paulus och Barnabas såsom missionärer till hedningarna och samma
män både förut och senare såsom ombud till Jerusalem. På
samma sätt med filipperförsamlingens upprepade understöd till Paulus
och Epafroditus’ beskickning ända till Rom.
Sanna äro /• H. Merle D9Aubignés ord: "Församlingen var i
begynnelsen en förening av bröder. De voro alla lärda av Gud och
var och en berättigad att själv ösa ur det gudomliga ljusets källa.
De sändebrev, vilka då avgjorde de stora lärofrågorna, buro icke en
ensam människas, en styresmans, prunkande namn. Vi veta av
bibeln, att de hade endast denna överskrift: ’Apostlarna och de äldste,
edra bröder, hälsa eder"’ (Ag. 15: 23).*) Icke mindre tänkvärt
är följande uttalande av den berömde kyrkohistorikern, Dr. J. L.
von Mosheim: "I dessa första tider utgjordes varje kristen
församling av folket, deras ledare och tjänare eller diakonerna.
Folket hade utan tvivel den högsta myndigheten, ty apostlarna visade
genom sitt eget exempel, att ingenting av vikt borde beslutas eller
utföras utan brödernas vetskap och samtycke. Det var därför det
församlade folket, som valde sina egna ledare och lärare eller med
eget bifall mottogo dem, som blivit föreslagna. Samma folk
stad-fästade eller förkastade genom omröstning vid sammankomsterna de
ordningsregler, som av deras föreståndare föreslagits, uteslöt och
återupptog lastbara medlemmar och avfällingar, åhörde och
avdömde tvistefrågor mellan äldste och diakoner, med ett ord, folket
utförde allt, som tillkommer dem, vilka i ett samhälle innehava högsta
makten. Folket försåg ock genom frivilliga bidrag med de medel,
som fordrades för underhåll av lärare och de fattiga samt för
utgifter av olika slag.
Alla församlingar voro i begynnelsen oberoende; ingen hade
domsrätt över en annan. De församlingar, som grundats av apostlarna
själva, visades den hedern att påkallas såsom rådgivare i svåra och
invecklade frågor, men de hade ingen juridisk myndighet, kunde icke
utöva någon kontroll och hade ingen makt att stifta lagar. Tvärtom
*) J. H. Merle D’Aubigné. Det sextonde århundradets
reformationshistoria. Vol. I, Sid, 21.
748
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
