Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de svala vattnen, de friska källorna. Församlingen är en
uppfostringsanstalt, där den kristliga karaktären danas och utbildas efter
bilden av Kristi karaktär och till likhet med honom, där
tankeförmågan skärpes och större klarhet vinnes i den gudomliga sanningens
innehåll till stärkande av tron och till utbildande av trosförvissning
och fasthet i läran (Ef. 4: 11—16). Denna utveckling befordras och
påskyndas till icke ringa del genom det demokratiska eller folkfria
sätt, på vilket angelägenheter handhavas i Kristi församling. Alla
hava rätt och frihet att deltaga i varje fråga, fri yttranderätt,
rösträtt, beslutande rätt. Detta fria sätt, utan tuktan av ordet och Anden,
utan en god ledning, kunde lätt leda till vårdslöshet, uppsluppenhet
och ett lösaktigt väsen, och har någon gång så gjort, men det
behöver ej ske. Nya testamentets församlingsordning är baserad på denna
folkfria grund, som inbegripes i begreppet ekkläsia, och befordrar i
hög grad utvecklingen av insikten i andliga ting, vidgar blicken,
helgar viljan och ökar erfarenheten.
Ur en annan synpunkt äro förmånerna icke mindre. Ingen större
uppgift finnes på jorden än den, som Kristi församling fått av sin
Herre och Konung, att till jordens yttersta ändar upprätta och
utbreda hans rike, "som icke skall förstöras till evig tid." Det är varje
församlingsmedlems ärofulla förmån att för detta stora mål giva sig
själv och sitt, på ett sätt eller annat. Här duga även de timliga och
förgängliga tingen. Moses tog emot guld, silver, koppar, mångfärgat
garn, gethår, djurskinn, trä, olja, kryddor, rökelse och onyxstenar
till tabernaklet. »Salomo skaffade skog från Libanon, stenblock ur
stenbrotten och finaste guld för templet. I dag synes ropet efter
pengar och pengars värde just för missionsarbetet i världen vara
lika stort, om icke större, än på Moses’ tid. Varför komma icke
pengarna? Varför indragas missionsstationer, varför nedsättas
missionärernas löner, varför håller man tillbaka? Följer man icke
gudomlig fingervisning, såsom Moses, då det gäller att bygga Herrens
tempel i våra dagar, eller förstår icke Guds folk förmånen av att
giva? Israel i öknen förstod och satte sin ära uti att giva. Mosea
-fick mer än han till sist kunde mottaga. Han måste tillsäga folket
att upphöra med sitt givande. Skall nya förbundets Israel förstå
sin sak sämre än det gamla, som tjänade "bokstaven"?
Förmåner och rättigheter motsvaras av skyldigheter. Även en
församling har skyldigheter, skyldigheter mot Gud, mot Jesus Kristus,
mot ordets sanning, mot sig själv, mot församlingsföreståndare, föy-
•769
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
