Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade ock att framför konungen eller en eljes högt uppsatt person
utropa dennes ankomst.
Evangelii budbärare äro den högste konungens och herrens
härolder. Såsom Johannes, Sakarias’ son, bana de väg för Herren av
himmelen, där’han, en högre Josef, på evangelii konungavagn drager
fram genom världen för att mottaga folkens hyllning. "Deras ljud
har utgått över hela jorden och deras ord intill världens ändar", säger
Paulus. I hednavärldens vildmarker, på de nakna och kala bergen i
hemländerna, bland Kristi hjordar, lägrade vid vattukällorna i trädens
skugga, hör man dessa härolders väldiga röster. Det är en predikants
ära och utmärkelse att vara Guds, Kristi härold på jorden.
Noa säges hava varit en "rättfärdighetens härold" på sin tid (2 Pt.
2:5). Johannes dö paren var en sådan härold (Mtt. 3:1; Mk. 1: 4, 7;
Lk. 3: 3; Ag. 10: 37), Jesus själv på samma sätt (Mtt. 4: 17, 23;
9: 35; 11:. 1; Mk. 1: 14, 38; Lk. 4: 18, 19, 44; 8: 1; 1 Pt. 3: 19).
Likaledes de tolv apostlarna (Mk. 3: 14; 6: 12; Lk. 9: 2; Ag. 10: 42),
diakonen Filippus (Ag. 8: 5), Paulus (Ag. 9: 20; 19: 13; 20: 25;
28: 31; 1 Kor. 9: 27; Gl. 2: 2; Kl. 1: 23; 1 Tss. 2: 9; 1 Tm. 2: 7;
2 Tm. 1: 11) och Timoteus (2 Tm. 4: 2). Uttrycket användes ock
med avseende på evangelii predikan i allmänhet (Mk. 14: 9; 16: 15;
Lk. 24: 47; Rm. 2: 21; 10: 8, 15; 1 Kor. 1: 23; 15: 11, 12; 2 Kor.
1: 19; 4: 5; 11: 4; Fl. 1: 15; 1 Tm. 3: 16).
Framstående skriftställare, däribland Johan Calvin, hava betraktat
evangelistkallet såsom ett bihang till apostlaämbetet, alldenstund
evangelisterna voro apostlarnas reskamrater, medhjälpare och ombud.
I så fall skulle evangelistkallet, i likhet med apostla- och profetämbe-
-tena, vara tillfälligt och sålunda egendomligt för den apostoliska tiden.
En annan fråga har varit och är, huruvida evangelisten såsom
sådan i egentlig mening kan sägas vara en församlingens tjänare.
Detta synes vara klart av Ef. 4: 11. Däremot göres den invändningen,
att apostelen på detta ställe icke avser att uppräkna tjänsterna i
för-o samlingen, utan att angiva de tjänster, genom vilka församlingen blivit
upprättad. Man tänker sig, att evangelisten icke är en särskild
församlingens tjänare, utan att det är pastorn, som då han utför sitt kall
i en viss riktning, kallas evangelist, eller att evangelisten är en avskild
predikant i vidsträckt bemärkelse, vilken icke är anställd vid någon
viss församling, såsom vi förut sagt. Är han avskild, så måste dock
en församling hava avskilt honom.
Så mycket torde dock böra medgivas, att en församling är full-
•784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
