Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gemensam fond, uppkommen genom de bättre lottades självmanta
uppoffring, ur vilken alla skulle bespisas och förses efter behov. Där
var ingen behövande och ingen som hade något, som han kunde
kalla sitt (Ag. 4: 32,34). Den ekonomiska förvaltningen uti en så
beskaffad brödrakrets krävde onekligen sina män. Bestyret och
anordningen vid den dagligen återkommande utspisningen för
tusentals människor var ett jättelikt arbete. Allt detta lades på diakonerna.
Dock synas icke predikokallets förvaltare hava ställt sig helt
främmande för alla ekonomiska angelägenheter ens efter denna dag. När
följderna av den frivilliga kommunismen i Jerusalem, vilken såsom
uttryck för kristlig brödrakärlek är vacker och storslagen, men ur
rent praktisk synpunkt oklok och olämplig, hunnit framträda i allmän
brist och elände, sände de omvända bland hedningarna undsättning till
sina bröder i Judeen. Denna undsättning gick genom de äldstes i
Jerusalem händer, vilka i församlingen så småningom intagit den
ställning, som från första början tillkom apostlarna (Ag. 11: 30).
Därav tyckes man kunna sluta, att om ock den ekonomiska
förvaltningen i församlingen var anförtrodd en gång för alla åt diakonerna,
denna förvaltning av dem sköttes så, att pastorn både kände till
förvaltningssättet samt sattes i tillfälle att meddela sin mening och tanke.
Där kristlig kärlek och inbördes förtroende råda, äger samverksamhet
rum mellan olika verkande faktorer. Det kan icke finnas någon fråga
av vikt i en församling, att icke pastorn livligt intresserar sig uti
henne. Därifrån gör icke penningefrågan något undantag.
Emellertid var det icke uteslutande i Jerusalem och för
egendomsgemenskapens skull, som diakonbefattningen kom till stånd.
Paulus giver allmänna föreskrifter rörande församlingstjänare i
samband med dylika rörande föreståndare (1 Tm. 3. 8—10) samt hälsar
både föreståndare och diakoner (Fl. 1: 1). Därav följer, att icke
blott i Filippi, som var den första kristna församlingen i Europa,
utan i alla församlingar, som Paulus grundade, funnos föreståndare
och diakoner, varav åter en naturlig slutsats blir, att diakonsysslan,
liksom lärarekallet, var och är en allmän inrättning i alla apostoliska
församlingar. Till samma resultat synes man komma av 1 Pt. 4: 11.
Jmf. Rm. 12: 7.
Kärleksmåltiderna (hai agapai) med deras egendomliga grundval
upphörde i sin tid ; kvar står den förundransvärda måltid, som vi
kalla Herrens nattvard, där vi fortfarande se diakonerna passa upp
vid bordet, kringbärande och utdelande brödet och vinet. Varken
•787
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
