Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Kor. 5: 3—8, 13). Disciplinen är församlingens protest emot det
onda, och domen över den syndande är honom till straff och andra
till varnagel.
Det tillkommer den som syndar eller ^förbryter sig att självmant
erkänna, avbedja och gottgöra sin förbrytelse (Mtt. 5: 23, 24), såsom
det är den förorättades plikt att förlåta den som beder om tillgift
(Mtt. 18: 22; Lk. 17: 3, 4). Men om den syndande icke är
medveten om sin förbrytelse, t. ex. på grund av bristande insikt om rätt
och orätt, eller icke har ett ångerfullt och botfärdigt sinne, så
fritager detta honom icke från skuld, lika litet som den, vilken blivit
förolämpad eller är medveten om den andres förseelse, är fritagen
från förpliktelsen att i den kristliga kärlekens ande förehålla den
felande mellan fyra ögon hans förseelse. "Gå och tillrättavisa honom
mellan dig och honom allena", säger Jesus (Mtt. 18: 15). Detta
är den kristliga broderskärlekens första steg till en felande broders
räddning och upprättelse. Detta är första graden eller formen av
disciplin inom Guds församling. Om åsyftad verkan vinnes, är saken
uppgjord och begraven, och endast två, utom Gud, i hela världen
veta eller få någonsin veta om detta syndafall. Därav framgår, att här
icke kunna åsyftas grova uppenbara förbrytelser av offentlig natur,
utan fel och förseelser, som i det dagliga livet förekomma människor
emellan. Kommer den tillrättavisade icke till insikt om sitt fel samt
ångrar och bekänner det, följer nästa varningsgrad i vittnens närvaro
(Mtt. 18: 16). Om även den förfelar sin verkan, så följer den
tredje graden av disciplin; ärendet anmäles och överlämnas till
församlingen, som upptager och behandlar det såsom sitt eget och
föreskriver vad som bör ske. Att i köttsligt övermod och hjärtats
hårdhet trotsa en eller flera bröder, som i kärleken söka en syndandes
väl och upprättelse, kan väl onäpst ske, men att med hårdhet, högmod
och trots bemöta församlingens myndighet, när hon talat och
förordnat bot och bättring, det slutar med förlusten av medlemskap.
Den trotsande utgtötes såsom oförbätterlig ur dess sköte och räknas till
de grövsta bland syndare (Mtt. 18: 17, 18).
Om någon omfattar och utsprider mot sanningen stridande läror
eller annars uppför sig på ett sätt, som väl icke är i vanlig grov
mening brottsligt eller osedligt, men för det kristna namnet nedsättande
och offentligen anstötligt (Rm. 16: 17; 1 Kor. 6: 5—7; 11: 16;
2 Tss. 3: 6, 11, 14, 15; 2 Tm. 2: 23—26; Tt. 3: 10, 11), så är
såväl enskild förmaning och offentlig bestraffning som församlingens
•820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
