- Project Runeberg -  Bibelns grundläror /
822

(1922) [MARC] Author: Carl G. Lagergren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att beaktas. Enskilda medlemmar och församlingen såsom ett helt
åläggas att med allvar, om ock i kärlek, inskrida emot det onda, mot
synden, icke blott i världen i allmänhet, utan mot synden i
församlingen. Varför? Emedan synden är farlig både för den enskildes
andliga och timliga välbefinnande och för församlingens bestånd och
utveckling. Förmaning, varning, bestraffning, i yttersta fall
uteslutning, åsyftar ju den felandes upprättelse, förbättring, frälsning.
Visserligen, men detta är icke allt. Församlingen måste i sin
discipline-ring av syndafall och förbrytelser tänka på sig själv, sin ställning i
världen såsom Guds församling och i första rummet på Guds ära, på
förhärligandet av hans namn, som vanäras genom en kristens liv i
synd. Apostelen ålägger församlingen i Korint att rensa ut ur
församlingen det grova syndalivets surdeg, utesluta blodskändaren och
återupptaga honom först då, när han kommit i verklig själanöd såsom
botfärdig. En annan gång förebrår han dem skarpt, emedan de drogo
varandra inför den hedniska domstolen i sina tvister. Apostelen
ålägger korintierna att upphöra med sådant och, om de icke kunde i godo
uppgöra sina timliga tvister, lägga saken för församlingen och låta
den avgöras där och därmed nöja sig. Dessa tvister inför
hedningarna, laster som av hedningarna själva avskyddes, begångna av de
kristna, voro skamfläckar för det kristna namnet och stötestenar på
evangelii väg. Det fick icke fortgå. Att lämna blodskändaren
ostraffad, var att försvara hans osedlighet, göra sig meddelaktig i hans
synder. Det kunde icke ske. Han måste "överlämnas Satan i våld"
(1 Kor. 5: 3, 5). Var det någon, som kallades broder, och var en
otuktig människa, en girig, en avgudadyrkare, en smädare, en drinkare
eller roffare, han måste uteslutas ur församlingen (1 Kor. 5: 11—13).
Guds hus är ett heligt hus. Åter heter det: "Men jag förmanar eder,
mina bröder, att hava akt på dem, som vålla tvedräkt och kunna bliva
eder till fall, i strid med den lära, som I haven inhämtat, dragen eder
ifrån dem. Ty sådana tjäna icke vår Herre Kristus, utan sin egen
buk; och genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga
människors hjärtan" (Rm. 16: 17, 18). "En man, som kommer
partisöndring åstad, må du visa ifrån dig, sedan du en eller två gånger
har förmanat honom, ty du vet, att en sådan är förvänd och begår
synd, ja, han har själv fällt domen över sig" (Tt. 3: 10, 11).

Vi skola i några få punkter sammanföra de olika föreskrifter, som
givas i nya testamentet om församlingstukten, men först vilja vi
återgiva några uttalanden av framstående teologer inom vårt eget

•822

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:09:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibgrund/0828.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free