Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET
Begjutning och bestänkning i stället för
dop
"/ haven gjort Guds bud om intet för edra
stadgars skull99. — Jesus.
Att dopet av Johannes, apostlarna och den apostoliska
församlingen förrättades medels nedsänkning eller neddoppning är allmänt
erkänt, såsom vi sett.
Varifrån är då den s. k. begjutningen eller bestänkningen? Den
har sin grund, såsom barndopet, i en falsk föreställning om dopets
kraft och verkan. Kyrkohistorien upplyser oss, att begjutningen
använts i stället för neddoppning allra först för sjuka. Enligt Eusebius
är Novatianus (bannlyst 251) den förste, som bestänkts eller begjutits.
Han var sjuk och trodde sig vara nära döden. "Han undfick dopet,
runtomkringbegjuten (perikutheis, perfusus) på sängen, där han låg".
Bestänkningen skulle likna neddoppningen så mycket som möjligt.
Detta var emellertid blott en nödfallsutväg. Novatiani dop
tillerkändes sedan icke full giltighet, och det var endast genom biskopens
ynnest han efter sitt tillfrisknande kunde beklädas med
äldstevärdigheten för sitt ofullständiga dops skull. Somliga förkastade ett dylikt
dop fullkomligt. Baelter synes tillskriva presternas godtycke och
maklighet begjutningéns införande. Han säger: "Emedan lärarna
fingo skicka sig efter behag, utvalde de det lättare sättet, nämligen
begjutningen". Ett presterligt påhitt är i sanning begjutningen. Då
påven Stefan den andre (741—752) av longobarderna fördrivits från
Rom och sökte skydd hos franske konungen Pipin, begagnade sig
887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
