Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid den judiska gudstjänsten samt i det s. k. proselytdopet. Hörde
barndopet till den judiska ceremoniallagens stadgar, så skulle det i
alla fall icke äga giltighet längre än till Kristus och således icke
praktiseras i nya förbundet, men förgäves söka vi något barndop
bland nämnda lags föreskrifter i gamla förbundets böcker. Är
barndopet en judisk kvarleva, icke hör det till de inrättningar, som Gud
införde bland sitt gamla förbundsfolk såsom skuggor och förebilder
till Kristus. Om nu proselyterna döpte sig själva och sina barn vid
övergången till judendomen, så företogo de en sak, som Herren aldrig
föreskrivit, och vilja barndöparna grunda sitt tillvägagående på ett så
värdelöst skäl, vem kan hindra dem? Å andra sidan åberopas såsom
grund för barndopet en sed hos hedningarna att vid barnens födelse
tvätta eller vattenösa dem. Denna sed kan då bliva ganska gammal
och barndopets anor gamla. Det kvittar lika. Har man medgivit
vare sig ett hedniskt eller judiskt, men på samma gång ett
icke-gammaltestamentligt, ursprung för barndopet, då är därmed sagt, att
barndopet icke är kommet från nya testamentet eller alls ifrån den heliga
skrift, och detta är medgivande nog.
Bestämmandet av tidpunkten för barndopets första framträdande
är en kyrkohistorisk fråga. A. E. Norbeck, den svenske teologen,
säger, att barndopet uppkom i andra århundradet, men blev allmänt
i det femte• Kyrkohistorien vet ingenting om ett spädbarns dop under
ett hundra femtio år efter Kristus. Om den sista aposteln Johannes
avsomnade omkring år 100, då alla nya testamentets böcker voro
författade, så dröjde det ännu ett halvt sekel, sedan apostlarnas
stämmor tystnat och deras pennor nedlagts, innan världen hörde talas om
ett spädbarns döpande, och då tal blir därom, möter det motstånd.
Detta är förhållandet enligt intyg av sådana män som Norbeck, A.
Neander, K. R. Hagenbach, G. B. Winer, Grotius, Hanna, Hahn, H.
Olshausen, H. A. W. Meyer m. fl. Biskop Barlow av Lincoln säger,
att han icke vet, "huru eller genom vilken barndopet kom i världen i
det andra århundradet". Det framträdde allra först i Afrika. Tyske
lutherske professorn A. Hahn påstår, att "intet säkert exempel på
barndop finnes under de första hundra femtio åren efter Kristus".
Tyske språkforskaren G. B. Winer säger: "I slutet av andra
århundradet infördes barndopet i Afrika och i tredje århundradet överallt;
i fjärde århundradet försvarades det av Augustinus såsom en
gudomlig trosartikel".
I Österlandet vann icke barndopet insteg så snart. Augustinus
892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
