Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människan. Så är icke händelsen med nattvarden. Den kan
församlingen fira, när och så ofta hon det för gott finner och hennes
kärlek till Jesus och behov föreskriver. Det säger sig då tämligen
klart, att den inrättning, som tillämpas blott en enda gång, går
framför den, som kan användas huru ofta som helst.
Likaså framgår av skriften, att dopet är en vida viktigare
inrättning än nattvarden, och då ligger det mera i sakens natur att börja
med det viktigare.
Tänker man på själva dopets betydelse, så säger det sig självt, att
det skall föregå nattvarden. I dopet gäller det att offentligen taga på
sig Kristus och kristendomen, "ikläda sig Kristus", och när skall detta
ske, om icke genast man blivit en kristen? Det är det första. I dopet
begraves det gamla väsendet, och en ny människa framträder.
Nattvarden kan anses för ett näringsmedel för det nya livet, men innan det
kan bliva fråga om att livnära sig, måste man först framträda såsom
levande.
Om dopet är ett uttryck av den enskildes och nattvarden av
församlingens förhållande till Kristus, så kommer man ju först till den
enskilde och sedan till samfundet.
Skall Kristi, vår frälsares, och andra bibliska föredömen hava
»ågon betydelse, så tala dessa om dopet såsom föregående nattvarden.
Jesus döptes av Johannes i Jordan vid början av sin verksamhetstid,
men deltog i nattvarden först vid slutet av sin jordiska bana. Hela
tre är förflöto emellan. Överallt i nya testamentet säges det tydligen,
att den första handling, som i apostlarnas dagar företogs med dem,
som kommit till tron, var dop. På pingstdagen uppmanar icke Petrus
de bekymrade, att de skulle ändra sinne och undfå nattvarden utan
att de skulle ändra sinne och låta döpa sig. "De som då med glädje
mottogo hans ord, de blevo — döpta". Det står icke, att de som med
glädje mottogo hans ord, voro med i brödbrytelsen såsom det första,
utan "de blevo döpta" och sedan står det tydligen i följande vers, att
dessa, som sålunda anammat evangelium ifrån apostelens mun och
blivit döpta, "voro beständiga i apostlarnas lära och i broderlig
gemenskap och i bröds brytande och i böner."
Det första, vartill Ananias rådde Paulus, sedan denne blivit en
troende, var icke: Stå upp och deltag i nattvarden, utan uppmaningen
lydde sålunda: "Och nu, vårföre dröjer du? Stå upp och låt dig
döpa och avtvå dina synder, åkallande Herrens namn". Apg. 22: 16.
Samma förhållande framträder i den märkvärdiga berättelsen i
929.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
