Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Naturens Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. II.
Naturens Gud.
Vi börja då med en undersökning af det, som
medvetandet anger såsom det djupaste i vår natur
ocli fortgå derifrån utåt. Detta gifver oss först det
moraliska beviset. Det är redan nämndt, att
menniskan af en inre naturnödvändighet skiljer mellan det
goda och det onda, det rätta och det orätta, samt
känner sig stå under en absolut bindande sedelag,
alltså ansvarig för hvad hon är eller gör. Det är
äfven nämndt, att detta medvetande är tillförlitligt.
Men ansvarighet innebär, att någon finnes, inför
hvilken man är ansvarig, och detta kan icke vara en sjelf,
ty man har icke sjelf gifvit sig denna sedelag, man
eger den till och med emot sin vilja; ej heller kan
det vara samhället, ty sedelagen dömer ofta, då
samhällets lagar eller vanor äro tysta; icke heller kan det
vara naturen, ty sedelagen är icke en blind
naturnödvändighet, inför hvilken motsatsen af rätt och orätt
skulle försvinna: utan måste det vara en person, som
känner, pröfvar och dömer menniskan, och denne
person är Gud. Vidare känner menniskan sig bero
af en högre magt, den hon är böjd att tillbedja samt
att anropa i nöden, alltså en personlig magt, en som
alltid och allestädes kan höra och hjelpa. Hon
känner sig beroende af den, inför hvilken hon är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibgudsbok/0017.html
