Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Naturens Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskans förstånd är derföre sådant, att hon
med logisk nödvändighet sluter till Guds varande.
Sålunda har Gud äfven i denna del af hennes natur
inlagt ett vittnesbörd om sig sjelf.
Ytterligare kan man af en nödvändig sanning
och af hvad man känner om verldsaltet sluta till
Guds varande. Detta kallas det kosmologiska beviset
(från kosmos, verld). Af intet kan intet komma[1],
är den nödvändiga sanningen, erkänd från uråldriga
tider. Verlden är; den kan icke hafva kommit af
intet; den har en tillräcklig grund för sitt varande
någonstädes. Såvidt vi känna den, företer den en
kedja af orsak och verkan; men orsakerna äro
underordnade och hafva sjelfva någon orsak bakom sig.
Nu kunna vi ej tänka oss en oändlig kedja af blott
betingade varelser, utan en första obetingade
orsak. En kedja med tio länkar uppbär icke sig sjelf,
mycket mindre, om den förökas till tio millioner länkar.
Det hjelper ej huru långt vi skrida tillbaka utefter
linien af orsak och verkan, vi kunna ej åtnöja oss
med blott betingade varelser; vårt förnuft stannar
icke, förrän det funnit hvila uti en första orsak, som
har grunden till sitt varande i sig sjelf, och som på
samma gång är grunden till allt annat utom sig.
Om vi nu följa utefter linien af orsak och
verkan, komma vi till begynnelser, hvilka vittna om den
första orsakens höga natur. Den oorganiska materien
frambringar icke af sig sjelf organiska varelser.
Vetenskapsmän må sammanblanda alla materiella
beståndsdelar af en växt huru noggrant som helst, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
