Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Naturens Gud - III. Falska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så långt det når in uti det obegränsade fjerran, och
hvad ser det? Jo, stjernsamling efter stjernsamling,
som med säker gång ila fram på sina spårlösa banor
genom den omätliga rymden. Öfver allt visar sig
ordning, öfver allt lag, öfver allt samband. Så
vittnar skapelsen i sin helhet genom sin höga
ändamålsenlighet om Skaparens personlighet och storhet[1].
Om vi nu ej stödja oss på något af de föregående
bevisen ensamt, utan sammanfatta alla uti en enda
grund för vår slutsats; så se vi: att naturen inom och
utom oss – känslan, förnuftet, kroppen, verldsalltet
– förkunnar, att Gud är, och att han är en
personlig ande med de högsta egenskaper, oberoende af
verlden, fast verkande i verlden, och sjelf sin egen och
verldsalltets yttersta grund. Detta är teismen (från
Theos, Gud), såsom hvilande på naturen endast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
