- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Första årgången. 1916 /
21

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biblioteket och samhället. Föredrag vid Norbergs kommunbiblioteks femtioårsjubileum d. 23 okt. 1915

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Då man nämner ordet folkbibliotek, kan det lätt följa med en ton av
barmhärtighetsinrättning, eller med andra ord, det kan ligga nära till hands att
betrakta dessa bibliotek som endast avsedda för en särskild samhällsklass. Men
lika litet som folkskolan nu längre är vad den fordom ofta var, en fattigskola,
lika litet får man lägga en dylik betydelse i namnet folkbibliotek. Det är tvärtom
en av de viktigaste förutsättningarna för att ett folkbibliotek skall bli av verklig
betydelse, att man ej drar upp några snäva gränser för dess verksamhet.
Framförallt bör ej i biblioteket få råda några ensidiga klass- eller partihänsyn, vare
sig i den ena eller andra riktningen. Biblioteket skall vara en andlig medelpunkt
för kommunen. Dess mål får ej vara att driva propaganda för en bestämd
partiåskådning, utan att så långt dess möjligheter sträcka sig bidraga till fostrandet
av dugande medborgare,
de må nu höra till vilken samhällsklass, till vilket parti
som helst.

Redan första gången då den svenska folkrepresentationen gav sitt erkännande
åt behovet av bibliotek för den stora allmänheten skedde det under framhållande
av bibliotekens betydelse som undervisningsmedel. 1840—41 års riksdag, som
skapade den svenska folkskolan, betecknade sockenbiblioteket som ett nödvändigt
supplement till själva skolundervisningen. Det är således ingenting för modern
biblioteksrörelse egendomligt, att man sätter bibliotekets uppfostrande uppgift som
det centrala. Men man fattar i våra dagar uppfostran något vidsträcktare än på
den tiden, då man fyllde biblioteket med Läsning för folket, med postill or och
lantbrukslitteratur. Det finns nog ej någon bibliotekarie, som skulle nu för tiden
sätta i fråga skönlitteraturens bildningsvärde, ej heller en biblioteksstyrelse, som
skulle anse det värt att införa den bestämmelsen, som förekommer någon gång i
äldre biblioteksstadgar, att inga romaner få inköpas.

Om biblioteket skall kunna verka för detta mål, som jag nyss angav såsom
dess egentliga uppgift: fostrandet av dugliga medborgare, fordras först och främst,
att biblioteket skall få säkert håll på barnen. Barnet i dag är medborgaren i
morgon, heter det. Därför gäller det att redan hos barnet utveckla smaken för
god litteratur och förmågan att själv hämta upplysning ur böcker.
Biblioteket bör ha så mycket lättare att arbeta bland barnen, som det inom
undervisningens eget område pågår en reformrörelse, som strävar att ersätta den gamla
läxskolan, där huvudvikten lades på inhämtandet av ett bestämt teoretiskt
kunskapsmått, med arbetsskolan, vars idé är att barnen skola under eget själv
verksamt arbete tillägna sig de kunskaper och andra färdigheter de behöva, och som
den inte minst viktiga bland dessa senare framhåller en av arbetsskolans
förkämpar, professor Lehmann, förmågan att själv kunna ur boken ta reda på det
man inte vet, det vill med andra ord säga att kunna använda sig av de
möjligheter, som erbjudas genom ett bibliotek.

I Förenta staternas bibliotek har man sedan början av 1890-talet bedrivit
planmässig verksamhet bland barnen. De första åren var det endast ett par, tre
bibliotek, som hade särskild barnavdelning. Numera finnes nog intet för den stora
allmänheten avsett bibliotek, som ej har en särskild avdelning, inredd för barnen.
I små landsbygdsbibliotek kan det hända, att det endast är ett hörn av
bibliotekssalen, men i större bibliotek ha barnen särskilda rum, som ofta äro de
trevligaste och mest inbjudande av dem alla. Ingen åldersgräns finnes längre stadgad.
För de små som ännu ej kunna läsa finnas bilderböcker, och låga bord och
stolar finnas anordnade för. deras räkning. Särskild uppmärksamhet riktas alltid
på skolorna. Man lägger mycken vikt vid att lärjungarna tidigt skola lära sig
handskas med kataloger och uppslagsverk och brukar anordna lektioner enkom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1916/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free