Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dewey's klassificeringssystem och Cutter's namntabeller. En kort översikt av Fredrik Hjelmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för böckernas uppdelning i olika fack som helst, t. ex. det som användes i
grundkatalogen för folk- och skolbibliotek.
Melvil Dewey uppdrog grundlinjerna till sin decimalklassificering redan år
1873. Därefter har han ständigt byggt vidare på den en gång lagda grunden.
Då systemet första gången utgavs från trycket (1876), upptog det ej mer än
42 sidor. Den 1911 utgivna 7:e upplagan har svällt ut till en stor volym på
c:a 840 sidor.[1]
Dewey hade försökt olika slag av beteckningar för avdelningarna i systemet:
bokstäver och kombinationer av bokstäver och siffror, men stannade slutligen
för endast siffror. En huvudprincip är därvid, att han genomgående bygger på
tiodelningen. Han delar upp litteraturen i 10 klasser. Först en klass betecknad
med noll och omfattande encyklopedier samt övriga skrifter av så allmän art, att
de ej kunna föras in under någon av de följande klasserna, och därefter 9 klasser,
betecknade 1—9 och omfattande: 1. filosofi; 2. religion; 3. samhällslära; 4.
språkvetenskap; 5. naturvetenskap; 6. praktiska yrken; 7. skön konst; 8.
skönlitteratur; 9. historia. Var och en av dessa klasser uppdelas, med tillägg av siffrorna
0—9 i 10 avdelningar, av vilka avdelningen 0 innehåller skrifter, som behandla
klassen i dess helhet. På samma sätt delas varje avdelning i 10
underavdelningar o. s. v. Uppdelningen kan teoretiskt taget fortsättas hur långt som helst.
Ämnet husdjursskötsel — för att taga ett exempel — betecknas i systemet
med talet 636. Den första sexan utmärker, att ämnet hör in under klass 6
(»praktiska yrken»), trean att det hör till avdelning 3 (»lantbruk») av denna klass, och
den sista sexan, att det hör till underavdelning 6 (»husdjur») av avdelning 3.
Även i de fall, där man underlåter att uppdela en klass eller en avdelning,
användes i regel tresiffrigt tal för att beteckna klassen eller avdelningen. Om
ett bibliotek behåller i en serie alla arbeten, som höra till klass 7 »skön konst»,
användes som beteckning för dessa arbeten ej 7 utan 700. På samma sätt, om
man håller samlade alla arbeten, som höra till avdelning 3 (»lantbruk») av klass
6, blir beteckningen 630, ej 63. Delar man upp en underavdelning, sker detta
genom tillägg av decimalsiffror. Sveriges historia har sålunda i systemet
beteckningen 948.5; Sveriges historia efter 1818 948.57; Sveriges geografi 914.85.
För att underlätta överskådligheten användas vissa minnesstöd. Så hava
de särskilda språken och länderna i regel samma nummer, vilken avdelning det
än gäller. 2 är t. ex. siffran för England. 420 är engelsk språkvetenskap, 820
engelsk skönlitteratur, 914.2 Englands geografi, 942 Englands historia.
Till sitt system har Dewey utarbetat ett över 300 sidor starkt alfabetiskt
ämnesregister, givetvis en ovärderlig hjälp, då det gäller att bestämma, var ett
arbete skall placeras.
Styrkan i Dewey’s system och förklaringen till dess framgång ligger, utom
däri att det bygger på tiodelningens på så många andra områden tillämpade
princip, framför allt i den energiskt genomförda utarbetningen. Vad svenska
bibliotek beträffar, skulle emellertid systemets tillämpning i oförändrat skick långt
ifrån vara någon »amerikansk genväg» utan en ganska opraktisk omväg. Endast
under förutsättning av att här funnes utarbetad en svensk motsvarighet till det
av professor Steenberg omnämnda danska decimalklassystemet, skulle skäl tala
för att tillämpa detsamma i smärre bibliotek.[2]
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
