- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Första årgången. 1916 /
163

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böckerna såsom kulturbärare. Föredrag vid S. A. B:s andra årsmöte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men den nya tiden kom. Renässansen och reformationen, den fria tankens
pånyttfödelse och genombrott, tände de släckta ljusen på nytt, och boktryckerikonsten
skänkte ett medel att sprida ljusets strålar till allt vidare kretsar.

Lång, lång tid sedan boktryckerikonsten gjort det möjligt att mångfaldiga
en bok i snart sagt huru många exemplar som helst, var det dock endast trängre
kretsar förbehållet att genom det tryckta ordet komma i kontakt med det
andliga kulturarbete, som böckerna representera. Så sent som 1871 fann sig Victor
Hugo föranlåten att i en flammande dikt »Vems är skulden?» anklaga de
styrande för att de så helt försummat att genom undervisning göra samhällets
bredare lager delaktiga av den andliga kulturen. Under Pariserkommunens dagar
hade en ung arbetare anlagt eld i ett bibliotek. Victor Hugo skildrar huru
domaren, sedan den anklagade erkänt sig såsom skyldig, håller ett tal fullt av
förebråelser mot den brottslige och genomandat av kärlek till de andliga värden,
som genom branden gått förlorade:

» — — — ett gräsligt dåd!
Ett dåd, som du begått emot dig själv, elände!
Det var din egen själ, som då du innebrände!
Du skövlade ditt gods, din egendom, ditt arv
och smälte skatterna från flydda tidevarv!
Har icke boken stått beständigt vid din sida?
De ringes vän, hon gått mot härskarne att strida,
och talat ljungande, de undanskjutnas tolk.
— — — Mot sanningarna — — —
mot ädla mästerverk av åska och av ljus,
mot världshistorien, mot hjältarnas bedrifter,
mot Rom, mot Hellas — — —
mot diktarna, mot Aiskylos — — —
mot tänkarna, mot Kant, mot denna ljusets här,
du slungade ditt bloss — och i den hemska branden
till aska sjönk, o ve, förnuftet, mänskoanden!
Har du förgätit då, att den som gör dig fri
är boken? Boken står på tankens Sinai.
Du läser — — —
de store männens tro din ande genomströmmar,
och för dess dagsljus fly de klosterskumma drömmar.
Och när den mer och mer får lysa upp din barm,
ditt hjärta vidgar sig, du varder stark och varm,

— — — — — — — — — — — — — — — —

Till mänskan träder först med klarhet vetenskapen.
Se’n kommer friheten. Du ägde redan vapen,
men krossade likväl till skärvor vad du fått!
Det mål, du drömmer om, har boken redan nått.
Hon sovrar tankarna — — —
Hon är din läkare — — —
Hon är din rikedom, är vetande och tro,
— — — och detta allt har du förstört!»

På detta ljungande tal, fyllt av hängiven tro på den andliga kulturen och
dallrande av helig harm, har den anklagade endast fyra ord att svara, endas
fyra ord, som uttrycka den försummade folkundervisningen i det dåtida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:10:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1916/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free