Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådana naturföreteelser som översvämningar och vulkanutbrott. Kring hjältens revolutionära
själsutveckling grupperar sig en mängd åskådliga skildringar, såsom interiörerna ur tyskt
vardags- och familjeliv, med flera fyndigt iakttagna och återgivna figurer, och karakteristikerna
dels av den unge konstnärens två bröder i motsats till honom själv och varandra, dels av
morbrodern, en humoristiskt tecknad, trohjärtad gårdfarihandlare, som lär Christophe att ödmjukt
lyssna till naturens röst och hjälper honom i hans förtvivlan med sin egen levnadsvisdom »att
aldrig tröttna på att vilja och leva». Kvinnogalleriet är synnerligen rikt. Så t. ex. moderns
utmärkta gestalt, en av hela bokens yppersta. Och kärleksepisoderna med Sabine och Ada,
som var på sitt sätt ingripa i Christophes historia, överflöda av målande detaljer och nyanser
jämte naturstämningar och lantlivsbilder av mycket värde, allt påminnande om Tolstoj och
Turgenev. Härtill komma förtjänsterna i dialogen med dess ofta rappa och salta ordskifte.
4. Upproret. 5:50.
Huvudinnehållet antydes redan av underavdelningarna: Flygsand — Försumpningen —
Befrielsen. Christophe vill bryta sig en väg som självständigt skapande tondiktare. Många av
de stora mästare, som förut fyllt hans drömmar, finna ej längre nåd för honom, och i sin
musiktidskrift »Dionysos» förfäktar han dristigt men förgäves sina egna, nya idéer och
hudflänger obarmhärtigt anhängarna av en dålig, förlegad smak. Den bitande kritik förf. just i
denna del av verket ägnar åt vissa drag i nutida tyskt musik- och samhällsliv liksom över
huvud åt yverboren och utmanande eller underdånig tysk anda har väckt ond blod i det
ortodoxa tyska högkvarteret men är ofta både rolig och träffsäker, fastän ur konstnärlig synpunkt
ibland oproportionerligt bred. F. ö. gör han även full rättvisa åt allt det ädlaste i tyskt väsen
och tysk odling. Därom vittnar bl. a. den själfulla episoden om gengångaren från Tysklands
andliga storhetstid, den gamle musikprofessorn (Schulz), vars kärleksfulla förståelse och osjälviska
beundran verka som solsken på Christophe, just då han bäst behöver det efter att ha fått sina
manuskript refuserade och sina kompositioner utvisslade. Beslutet att överge fosterjorden för
Frankrike, som Christophe tror vara ljusets och frihetens förlovade land, blir en nödvändighet,
då han ridderligt uppträder mot ett rått övergrepp av tyska soldater i ett slagsmål vid ett
lantligt dansgille. Upproret är proklamerat. Han flyr över gränsen.
5. Marknadstorget. 4:75.
I än högre grad än förra delen är denna en stor kritisk-polemisk samhälls- och
sedeskildring, men här svänges satirens gissel över nutida franska, särskilt parisiska, förhållanden. En
sådan upprepning, om också på annat sätt, av det närmast föregående är nog en konstnärlig
svaghet, som dessutom sticker än bjärtare i ögonen genom hela apparatens vidlyftighet. Eljest
är här mycket att taga vara på. Spännande är redan den dramatiska inledningen om
Christophes resa och ankomst till Paris med sin fullödiga lokalfärg och sin övertygande betoning
av främlingskapet i världsstaden. Den unge konstnären möter besvikelsernas anlopp med
okuvlig energi, och efter en hårt prövande period av ensamhet, armod och sjukdom, varunder
hans ande småningom befrias från sina grövre beståndsdelar i ett den allmän-mänskliga
samkänslans renande bad, återfår han spänstighet och framtidshopp tack vare sympatiens makt,
förkroppsligad i en ny, sann vän, den med fin konst skildrade unge franske entusiasten Olivier
Jeannin. Slutsidornas parisiska friluftsmalningar med hymnen till ljusstadens must och märg,
dess verkliga arbetare och drömmare, och profetian om ett nytt, ärorikt Frankrike i Orleanska
jungfruns spår äro för resten en välbehövlig motbild till Rollands för fransmännen allt annat
an smickrande dystra panorama över det moderna Babylons många sjukliga utväxter och
vattenskott.
6. Antoinette. 2:50.
Med »en stilla ö i ett brusande hav» har denna ganska fristående del av romancykeln
jämförts. Idyll och tragik äro här fast sammangjutna till ett litet konstverk utan vank och
lyte, ädelt och formfulländat som modern fransk medaljgravyr. Raskt fortlöpande episoder
tavla med finkänsligt utpenslade miniatyrer att fånga intresset. Slutligen samlar sig detta som
i en brännpunkt på den gripande skildringen av ett präktigt syskonpar, Olivier Jeannin och
hans syster Antoinette, en liten renhjärtad och tapper hjältinna, befryndad med några av de
upphöjda kvinnogestalterna i Frankrikes historia. E. A—ie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
