Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosalitteraturen är tyvärr föga känd i Sverige, man får därför vara övers:n synnerligen tacksam för
introducerandet av Birö. Själva ämnet i Serpolette — idealistens besvikelse inför verkligheten
— är kanske alltför behandlat hos oss för att äga nyhetens behag. Den i och för sig
utomordentligt mäktiga slutscenen kommer väl en svensk att tänka på Strindbergs I havsbandet.
Men hela skildringen av förhållandet mellan f. d. hertigen och f. d. varieté-sångerskan och
deras omgivning är präglad av stor psykologisk vederhäftighet. Något för boken karakteristiskt
är den djärva, men dock delikata skildringen av naturalistiska ämnen. H. Sg.
Claudel, Paul. Bebådelse. Mysterium i fyra akter och en prolog. Övs.
[fr. fra.] av Louise Åkerman. Sv. andelsf. 1916. 204 s. 3:50.
Styckets titel är på franska .»L’annonce faite à Marie». Det publicerades första gången
1911 i »La nouvelle revue Française» och har sedan dess i bokform utgått i många upplagor.
Handlingen är förlagd till den tid, då Jeanne d’Arc återför konung Carl VII till Reims
för att krönas. Hela verket har en mycket katolsk och symbolistisk prägel samman med en
stark kärlek till Frankrikes jord oçh dess kyrkliga arkitektur. Stilen är ganska egendomlig,
i det att meningarna äro uppdelade i en sorts versrader, vilka dock sakna både rim och
meter. Det synes som om författaren på detta sätt särskilt ville framhäva en eller annan tanke
eller ett enstaka betydelsefullt ord. L. Å.
Eystein Åsgrimsson. Lilja. Den gordiska medeltidens förnämsta
religiösa dikt. Övs. [fr. isländska] af Axel Åkerblom. Gle. 1916. 32 s. 0:75.
Lektor Axel Åkerblom — på en gång skald, nordisk språkforskare och historiker (en
sällsynt och avundsvärd kombination) — har i ovannämnda skrift på ett förträffligt sätt tolkat den
berömda, till Kristus och Jungfru Maria riktade lovsång, som bär namnet Lilja och som
författades (troligen c. 1340) av den isländske munken Eystein Asgrimsson († 1361). Med
häpnadsväckande virtuositet har tolkaren lyckats efterbilda originalets metriska karaktär, dess
allitterations- och assonanssystem och på samma gång åstadkomma en från meningens och den
poetiska skönhetens synpunkter tillfredsställande tolkning, låt vara att ett och annat uttryck måhända
förefaller en smula sökt. En upplysande inledning förhöjer arbetets värde. — S. 11 anmärkes:
»I femte raden av strof 24 saknas assonans.» Anmärkningen syftar — enligt meddelande från
författaren — på originalet, som tolkningen troget imiterat även med hänsyn till frånvaron av
assonans. — Enl. Kahle, Die Sprache der Skalden 69, har nämnda vers assonans. T. H.
Galdes, B[enito] Peréz. Dofta Perfecta. Övs. [fr. spa. av] Karl August
Hagberg. Ny uppl. Sko. 1916. 290 s. Portr. 3:—.
Hjälten i denna bok av Kastiliens berömdaste diktare i vår tid är en modernt tänkande
ingeniör, som dukar under i sin »kulturkamp» mot en präst, vilken själv betraktar sig som
»den religiösa trons och den guldrena spanska fosterlandskärlekens» försvarare mot »den
lutherska ateismen» (man beakte sammanställningen, som erinrar om franska traditionalisters
lärorika sätt att härleda Rousseaus individualism ur hans protestantism). Trots det dystra slutet
är boken skriven med ett visst gott, äkta spanskt humör; karaktärsteckningen är, som i de
flesta verk av romanska författare, väl genomförd, men föga individualiserande och avslöjar inga
själslivets dolda djup. Övers. har förut gjort sig känd som tolkare av spansk vitterhet. H. Sg.
Hawthorne, Nathaniel. Den eldröda bokstaven. Med författarens redogörelse
för bokens tillkomst. Övs. [fr. eng.] av Tom Wilson. Lb. 1916. 348 s. 2:25.
Hawthorne (f. 1804, d. 1864) var liksom sina samtida Emerson, Longfellow, Washington
Irving och Poe en son av Nya England och förde tillsammans med dessa för första gången
den amerikanska litteraturens rykte över till Europa. — Scenen i »Den eldröda bokstaven» är
förlagd till det gamla Boston under 1600-talets mitt, då strax utanför staden vidtog de stora,
okända skogarna med sina fruktade indianer. Det är den första immigrantgenerationen vi här
lära känna i dess stränga och mörka puritanska religiositet — bortbytta ättlingar av den engelska
Elisabeths-tidens glada och praktfulla liv, men vilkas stolta lott det blev att grunda och sätta
sin prägel på ett världsvälde. — Vad vi här närmast få se är den puritanska stränghetens
avigsida — hur den för en olovlig kärleks skull slår i spillror två människors liv. Kvinnan, som
öppet får lida följderna av sitt brott, lyckas dock slutligen finna försoning, men för mannen,
som av feghet döljer sitt handlingssätt, blir det till en livslång tortyr. Brottets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
